Om mobbning

På DN:s nätbilaga finns idag ännu en intressant artikel om kopplingen mellan mobbning och kriminalitet. Man presenterar professor Dan Olweus i Norge som i sin forskning belagt att 60 % av dem som döms för kriminella handlingar och är under 24 år har varit mobbare under sin skoltid.

Per Alvant som är utredare på Brottsförebyggande rådet (BRÅ) konstaterar att om en skola inte lyckas få stopp på mobbning finns det en klar risk att mobbningen övergår i (andra) brottsliga handlingar.

Återigen får vi belägg för att vi måste ta krafttag för att minska mobbning på våra skolor. Av väldigt många olika anledningar. Det här är en.

Vi ska skapa ett klimat där alla trivs och känner sig trygga, ett klimat som motverkar mobbning. Det finns alltid en risk att brandkårsutryckningar äter upp resurser för förebyggande arbete. En god vän som jobbar som skolkurator brukar använda bilden av att odla potatis. Vi äter hela tiden upp sättpotatisen istället för att använda den och stoppa den i jorden så det kan bli mängder av nya potatisar. Vi måste satsa resurser på det förebyggande arbetet som ger god skörd i ett lite längre perspektiv.

Lycka smittar!

Man kan välja att fokusera mer på de positiva guldkornen som ju faktiskt finns, även en gråtrist dag. Det får inte bara oss själva att må bättre utan skapar också goda ringar på vattnet för dem runt oss. Om en vän blir lycklig ökar chansen med 25% för att varje enskild vän runtomkring också blir lycklig.

Vi människor påverkar varandra och lycka smittar!

Den fattiga bonden

Hittade en härlig tänkvärd liten historia bland mina anteckningar, vet bara inte varifrån jag fått den tyvärr. Håll tillgodo!

För länge sedan fanns det i en by en fattig bonde som hade bara en enda häst att spänna för plogen. En dag rymmer bondens häst och alla grannar blir förtvivlade och ojar sig: "Vilken olycka!"
"Kanske det," svarar bonden.
Dagen efter kommer hästen tillbaka och tänk, den har med sig ytterligare en häst i släptåg!
"Vilken lycka!" ropar alla grannar.
"Kanske det." svarar bonden.
Bondens son blir förtjust i den nya hästen och försöker redan samma dag att tämja och rida in hästen. Det bär sig inte bättre än att han ramlar av och bryter sin fot i fallet. Nu är grannarna återigen på hugget och klagar: "Vilken olycka!"
"Kanske det." svarar bonden återigen stilla.
Nästa dag när bonden och hans son sitter på sin veranda kommer soldater för att värva alla unga män i lämplig ålder för krigstjänst i ett främmande land. De kan dock inte ta med sonen eftersom han har en bruten fotled.

Ibland vet vi inte riktigt vad som är positivt och vad som är negativt med det som händer oss. Det som först verkade som något riktigt negativt kan vända sig till något positivt om vi bara har lite tålamod med att tolka in vad saker och ting betyder. Svaghet och förlust kan vändas till styrkor.

Ha en bra vecka!

Man måste inte alltid vara lycklig...

Sitter just nu och jobbar med ett material för det första året på den nya högstadieskolan d.v.s. åk 6 eller 7 beroende på vilken skola man går på eller vilken kommun man bor i. Temat som jag just nu sitter och filar på kallar jag BOOST, som betyder ungefär förbättra eller förstärka. Temat är för att öka självförtroendet men kanske framför allt självkänslan hos de unga i grupperna som jobbar med materialet. Jag tror verkligen att det är viktigt att jobba med att stärka självkänslan. Det är som många brukar påpeka färskvara inte något som vi gör en gång för alla. Ökad självkänsla får oss att må bättre, inte stanna för länge i livets vågdalar och gör livet lättare.

Däremot handlar det inte om att vi måste vara lyckliga hela tiden. Det kan nästan bli prestation i det också, som en ny och klok vän reflekterade över i en studiegrupp jag är med i när vi träffades igår. "Vi måste prestera och vara lyckade på alla områden och är vi inte lyckliga får vi dessutom skylla oss själva... " Hon har en poäng. Livet drabbar oss människor, det drabbar alla.

Min dotter kom precis hem från skolan och jag, som just nu sitter vid köksbordet med min dator och jobbar, frågade och kollade hur hon hade haft det. "Jo, det har varit bra och jag mår bra men just nu orkar jag inte vara så där sprudlande glad, man måste inte vara det!" svarar hon.

Hon är klok den dottern... Och kanske en aning sönderanalyserad... ;) Alla känslor möter oss människor. Man är glad, ledsen, arg och nöjd olika stunder. Det hör till att vara människa och det kan vi slappna av i. Har man blivit arg eller ledsen så blir man oftast inte glad igen alldeles omgående. Det tar ett tag för kroppen att byta känslor. Kroppen och själen behöver vila och återhämtning. Stunder när vi bara är. Vi kan jobba med oss själva både fysiskt och psykiskt, men det går inte att prestera sig lycklig...

Det man uppmärksammar växer!

Man har rätt att ändra sig hela livet!

Hur kan vi jobba förebyggande mot exempelvis självskadebeteende? Det verkar ju som om det inte är något bra sätt att prata för mycket om det, och inte att visa otäcka avskräckande närbilder på sår. Det är snarare så att beteendet kan "smitta" och verkar öka om man pratar om det på temadagar eller liknande.

Hur ska man då göra? När det gäller att förebygga och jobba med alla former av beteenden som kommer av att man mår dåligt ska vi jobba för att stärka självkänslan hos de unga. Känslan av att man duger och man duger som man är!

Fokusera på friskfaktorer och skyddsfaktorer. Sådant som får oss att må bra.

Ta små steg i taget. Växla spår. Det man ägnar uppmärksamhet växer! Säg nej en gång... Gör något som gör dig glad 5 minuter varje dag...

I en reklamannons för ett föredrag jag läste för några dagar sedan stod det ungefär såhär: "Man ska ta folk för vad de är och inte för vad man vill att de ska vara - men det är verkligen inte lätt!" Meningen fastnade och har snurrat i mina tankar sedan jag läste reklamen.

Ungas existentiella frågor på nätet

Var på en intressant föreläsning med Mikael Hansson som till vardags jobbar på universitetet i Umeå bland annat med frågor som handlar om ungdomars existentiella livsfrågor.

Mikael pekade på att traditionella arenor för att bearbeta livsfrågor sviktar. Tre traditionella arenor för att bearbeta livsfrågor är kyrkan, partierna och skolan. Deltagandet i kyrkans konfirmationsundervisning har minskat kraftigt. Ca 5% av de unga är medlem i något politiskt parti och skolan känner sig lite vilsen i hur religionsundervisningen ska fungera (enligt artikel på skolverkets web).

Livskunskapsämnet skulle kunna vara en arena för att prata om existentiella frågor.

Unga försöker själva hitta arenor, här har nätet blivit ett viktigt alternativ. Det kan man t. ex. se när det hänt någon olycka. Unga visar bilder från olycksstället på YouTube, lägger ut texter och musik som uttrycker sorg och saknad. Ett sätt att bearbeta saknad, sorg, smärta, döden/livet - grundläggande frågor. Nätet öppnar sig för att bli ytterligare en plats att bearbeta livsfrågor. På ungas villkor.

Efter mordet på Therese Johansson-Rojo i Stureby kommer hyllningssidor och hyllningsfilmer till Therese ut på YouTube. Theres egen blogg ligger fortfarande uppe. http://thresrojo.blogg.se Det sista inlägget är från 2009-06-05 kvällen innan Therese mördades. Tre av Therese kompisar har startat en hyllningsblogg med i princip dagliga inlägg riktade till Thesrese. Unga behöver platser att bearbeta omtumlande frågor. Varför hon? Kärlek, otrohet, vänskap, svartsjuka...

Bloggar och YouTube är enkelt att hantera för unga människor. De har egna arkiv av stillbilder och filmer via mobilen. Bloggarna är ett sätt att kitta ihop sitt eget liv med de andra, kompisarna. Att bli lite tightare.

Nätet kan vara ett bra stöd för unga när de ska uttrycka och bearbeta sin sorg och sina livsfrågor. Behöver vi vuxna gå in för att styra upp, tillföra något och hjälpa?

Vuxensamhället har inte en beredskap för nätet. Men det finns organisationer som försöker testa. Röda korset erbjuder chat med jourhavande kompis ett par gånger i veckan. Röda korsets jourare sitter tillsammans för att kunna ta hjälp av varandra. BRIS har också utökat sin hjälptelefon med möjlighet att ta kontakt via mail och chat. Barnen bestämmer själva vilket sätt de vill kommunicera på. BRIS erfarenhet är att kontakter via telefon handlar om yttre problem "Min pappa är..." "Min kompis..." medan nätet uppmuntrar till att ta upp andra frågor. Mer av inre trasighet, självdestruktiva frågor som man inte ens kan prata om via telefon. Att skriva är en del av bearbetningen i sig.

BRIS har också sett att när kontakterna blir mer internetbaserade tappar man pojkarna. Det är generellt flest flickor som hör av sig till BRIS, men när kontakten blir nätbaserad når man ännu fler flickor - men tappar pojkarna. Hur får pojkarna stöd när det krisar? Var kan de hitta sin arena?

Ska man bedöma efter det som händer på nätet finns det ett oerhört stort behov av att prata om livsfrågor. Nätet erbjuder en ny form av kommunikation på lika villkor. Nätet är med och bygger upp en förskjutning från gamla auktoriteter till närmare möten. Skulle skolan på något sätt kunna använda sig av de här erfarenheterna? Spännande tankar att fundera vidare på...

En dag ska vi dö - men alla andra dagar ska vi LEVA!

Boktips!

"Himmel, helvete och allt däremellan - Om känslor"(Natur och Kultur 2009)

KBT inspirerad bok om känslor av Anna Kåver, intressant för oss som jobbar med Livskunskap.

Ett litet exempel ur boken handlar om vikten av tydlig kommunikation.

Sid. 102 Vikten av tydlighet
Vi tar oss tillbaka till kommunikationens betydelse en stund. Tänk på att människor i din omgivning inte kan veta vad du känner och tänker, om du inte talar om det för dem. Det här är en vanligt återkommande situation i all behandling av konflikter och besvikelser i relationer. Parterna har varit otydliga för varandra. Du behöver helt enkelt sätta ord på dina känslor.
Föreställ dig att du träffar en god vän över en kopp kaffe. Du kommer till mötet med tungt sinne. Livet känns inte som det ska, du är trött och omotiverad till det mesta. Inget konkret finns att skylla på. Du har utåt sett ett lyckosamt och bra liv. Ändå gnager oron och håglösheten. Du vill berätta, men är inte säker på att vännen ska förstå. Kanske skäms du lite för att du känner dig ”svag” och gnällig. Ni talar om ditt och datt under tiden som du sänder ut små otydliga trevare, hopps att hon ska förstå din undertext. Men vännen tycks inte förstå. Hur du mår är inte uppenbart för henne. Efteråt kommer din besvikelse. Varför lyssnade hon inte? Var hon över huvud taget intresserad av dig? Hon bara pratade på om sig själv. Är hon egentligen någon att satsa på? Din lust att träffa henne igen sjunker mot noll och relationen är plötsligt i gungning.
Det här är ett exempel på vad otydlig kommunikation kan ställa till med. Vi är ofta sämre på att läsa av varandra än vad vi tror och hoppas. Du behöver naturligtvis tala ur skägget och sätta ord på hur du känner. Det är inte alltid så lätt, delvis därför att vi själva inte alltid riktigt vet vad vi känner.

Den person som tror att den kan får förmodligen rätt - men det får även den som tror att den inte kan.

(Henry Ford)

Traditionell ANTundervisning i skolan beöver bytas ut

Traditionell ANT undervisning i skolan som många av oss minns den, och som den på många håll bedrivs fortfarande ger inte någon effekt. Många minns säkert före detta narkomaner eller alkoholister som kom och berättade om sitt liv för oss på högstadieskolorna. Sedan fick vi göra väggtidningar om olika narkotiska preparat.

Undervisningsmetoden ger unga kunskap om alkohol och narkotika, men har inte någon effekt när det gäller att få unga att skjuta upp sin alkoholdebut eller att dricka mindre. Den här typen av undervisning som bedrivs i bästa välmening behöver ersättas av metoder som fungerar.

Sven Bremberg, läkare och ansvarig för hälsofrågor på Folkhälsoinstitutet, FHI säger till DN: (Publicerat 2009-10-18 00:24) - FHI vill att skolorna fokuserar på föräldrarstöd och att eleverna stärker sin egen självkänsla. Man behöver inte prata om alkohol alls, i stället vill vi att man undervisar om socialt emotionellt lärande, att barnen förstår sina egna känslor.

Island är ett föregångsland på området alkoholprevention. Där får föräldrarna brev hem om att barnen ska undervisas i livskunskap. – Vi vill förbereda föräldrarna på barnens frågor om alkohol och droger. Barnens undringar kommer inte alltid i skolan och då är det bra om föräldrarna är förberedda, säger projektledaren Rafn M Jonsson vid The Public Health Institute of Iceland.

Man kan vara glad och ledsen samtidigt

Läste en jättefin artikel i UNT idag. Thomas Sjödin, som förlorat två av sina barn som tonåringar intervjuas. Han skriver: "Jag har upptäckt att man kan vara glad och ledsen samtidigt."

Jag har läst några av Sjödins böcker och kan varmt rekomendera dem. Läs gärna artikeln på: http://www2.unt.se/pages/1,1826,MC=81-AV_ID=968394,00.html?from=puff

Ungdomar och internet

En kort sammanfattning av mina tankar och vad jag tycker var det viktigaste i en föreläsning om "Vad unga gör på internet" i eftermiddags. Föreläsningen hölls av Fredrik Ohlin och Elza Dunkels bok"Vad gör unga på nätet?" (2009) var förberedelselitteratur.

Medievärlden förändras, vi vuxna är immigranter där barnen är infödda. (Prensky 2001)

Där vi är konsumenter är de unga både konsumenter och producenter. Där vi hämtar information använder de unga nätet för både information och kommunikation.

En vän till mig som föreläser om etik och internet, Janne Svärdhagen, uttryckte det: "Tekniken är ny - människan är densamma, jag vet inte vilket jag är mest orolig för..." Nätet i sig självt är kanske inte bekymret. Man kan fundera på hur världen som barnen möter utanför internet ser ut. Vad som ger löpsedelsrubriker m.m.

Vad gör då de unga på nätet? Söker information, kommunicerar, lyssnar på musik, kollar på filmer och spelar spel.

Internet är en chans för många unga, det är andra statusnormer som gäller än vad som gäller "in real life". Väljer jag att inte ha cam är det inte någon som ser hur jag ser ut eller vad jag har för kläder på mig när jag chattar. Bakom skärmen är vi minder hämmade. Inte lika blyga. Det är ett ständigt bekräftande av varandra som pågår. Fredrik kallade alla "äääälskar dig <33333" för sociala smekningar - ett rätt passande namn, tycker jag.

Internet är en möjlighet men kan självklart också vara ett bekymmer. Vi vuxna behöver vara bollplank och ge utrymmer för unga att diskutera problemen med att vara rädd om sig på internet. Det är väldigt lätt för ett barn att hamna på fel sidor när man söker information och råka se bilder och saker som man inte vill se. Det är illa om den sexualupplysning tonåringar får är den som de själva hittar via nätet. Det är inte heller självklart vad som är lämpligt att lämna ut om sig själv. Gränsen mellan privat och offentlig suddas ut. Det man ska vara medveten om är att bilder och filmer man lägger ut "aldrig försvinner" utan lätt kopieras och sprids. Det man skickar till någon, kan skickas vidare.


Vad det gäller nätmobbning så kan man problematisera och fundera över om det är ett speciellt fenomen som skiljer sig från annan mobbning. Är man mobbad på nätet är man nästan alltid utsatt för mobbning utanför nätet också enl. föreläsaren. Internet är bara en ny arena. Inget tyder på att mobbning är märkbart vanligare online än offline. Nätmobbning är vanligast i 12-13 års åldern och minskar i omfattning längre upp i åldrarna. Det som är bra i utredningssyfte är att mobbning på nätet är lättare att dokumentera än annan mobbning. Rådet man kan ge om någon blir angripen är: "Gå inte i svaromål men dokumentera!"


De flesta barn hanterar riskabla kontaktförsök på nätet bra. Dunkels tips om någon okänd vill träffas är att mötas på ett ställe där det är mycket folk och att alltid ha en kompis med sig. De flesta barn och unga umgås dock bara med kända vänner på nätet.

Sammanfattningsvis citerar jag en psykolog som jag inte längre kommer ihåg namnet på som blev intervjuad om barn och internet för ganska länge sedan. "Internet är som livet självt - det kan vara farligt."

Majonnäsburken och två koppar kaffe...

Fick en liten berättelse på mailen av en god vän, den här gillade jag!

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken . Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade, jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

Dagens guldkorn

Vänskap är som ett bankkonto: Man kan inte ta ut gång på gång utan att sätta in något.

Dagens guldkorn

Från samma dike kan man se både dy och stjärnor!

The girl who silenced the world for 5 minutes

Kolla in den här videon!

http://media.causes.com/510213?p_id=85799475

En hjälte

Vill idag passa på att hedra en hjälte.

Bilden av den nakna Kim Phúc som springer i panik efter en felriktad napalmattack är ett av historiens starkaste krigsfotografier. Den såg till att elda på världsopinionen mot kriget i Vietnam. Kim förestår idag ”The Kim Phuc Foundation” som är en privat välgörenhetsorganisation som förser barn som blivit offer för krig och terrorism med mediciner. Hon reser också runt i världen och berättar om sina upplevelser. I intervjun med henne i DN återkommer hon till det faktum att hon har förlåtit och accepterat det som hänt henne. Hon talar om att det lärt henne ödmjukhet.

Läs artikeln om den här fantastiska kvinnan som publicerades i DN 19/9 http://www.dn.se/nyheter/varlden/bilden-och-smartan-foljer-kim-phuc-genom-livet-1.956449–

Det är en fantastisk levnadsvisdom hon presenterar. Hon säger själv; -Det som hände mig när jag var barn valde jag inte själv. Däremot har jag själv valt hur jag har hanterat händelsen och hur jag har levt mitt liv efteråt. Jag känner en sådan tacksamhet mot allt jag fått och hur mitt liv är i dag.

internationella fredsdagen

Idag är det internationella fredsdagen. Tänk om alla människor runt om i vår värld skulle kunna få uppleva fred under de här 24 timmarna! En vacker dröm som inte känns realistisk det här året. Vi kan börja arbetet med att skapa fred runt oss själva så långt det är möjligt den här dagen, och varför stanna vid den här dagen egentligen...

Rapport Se mig - unga om sex och internet

Ungdomsstyrelsen är en statlig myndighet som arbetar för att unga ska få tillgång till inflytande och välfärd. De har i dagarna(2009-09-14) givit ut rapporten Se mig – unga om sex och internet. Uppdraget har varit att undersöka tjejers och killars attityder till och erfarenheter av sexuell exponering och sexuella tjänster mot betalning.

Få unga lägger ut sexuella bilder på internet men nära 50 procent av tjejerna har någon gång upplevt att någon har försökt övertala dem att skicka sexuella bilder, prata om sex eller agera framför webbkameran. Här kan vi vuxna vara med, finnas till hands för frågor, fungera som bollplank och samtalspartner. Vi som möter barn och unga professionellt har också en jätteuppgift att jobba för att de ska kunna och våga sätta gränser för sin person och integritet. Känna att de är viktiga och värda att vara rädda om sig själva.

Internet är en viktig för det mesta positiv social arena för barn och unga. Tekniken har gjort att många fått fler kontaktytor. Det har samtidigt även givit fler oönskade kontakter. De flesta ungdomarna har accepterat att det fungerar så. De har kompetens att hantera farorna på internet och strategier för att hantera obehagliga situationer.

Nätet är en viktig arena för kontakter men tekniken är inte orsaken till att unga säljer sex via nätet. - Unga som säljer sex mår ofta dåligt och får sällan hjälp. De har dålig psykisk hälsa, bristande vuxenkontakter och svårt att sätta gränser. Särskilt svårt är det för killar att få stöd, säger Per Nilsson, Ungdomsstyrelsen. Sedan 2004 har andelen som säljer sex inte ökat trots att antalet unga internetanvändare ökat kraftigt.

Läs mer på www.ungdomsstyrelsen.se

Ungdomsstyrelsen och stiftelsen Allmänna Barnhuset har också tagit fram en metodhandbok för dem som arbetar med unga som råkar illa ut på nätet. "Men fråga mig bara" heter boken som kan beställas kostnadsfritt.
För mer information, kontakta Sofia Johansson, pressekreterare Ungdomsstyrelsen tfn 070-663 39 18 070-663 39 18

Livskunskap

Igår var jag i en 6:e klass, vi pratade om Livskunskap. Vad är det egentligen? Stina sa; "Livskunskap är hur man mår inuti och utanpå." Det var väl en väldigt klok sammanfattning! Jag provade vårt nya material för det första året på högstadiet. Upptäckte som alltid att tiden går snabbt när man har roligt. Man hinner sällan så långt som man planerat när man jobbar med Livskunskap - men det är ju vägen som är målet, eller hur?! Ha en riktigt skön helg!

Problemlösning

Det finns diken åt båda håll när det gäller problemlösning. Det ena diket är att vi vuxna ger barnen en färdig lösning. Det hjälper inte barnen att tänka ut en egen lösning och på det sätt hitta en strategi för att så småningom lösa problem på egen hand.

Det andra diket är att vi vuxna lämnar över allt till barnen genom att be dem reda ut problemen själva. Det kan vara en jättebra strategi om barnen redan har väldigt goda färdigheter i problemlösning. I de flesta fall leder det förmodligen till att den av barnen som är mest verbal eller aggressiv får som den vill och därigenom blir förstärkt i sitt olämpliga beteende.

Pedagogen kan hjälpa eleverna att reda ut problemet genom att vägleda dem genom en problemlösningsmodell. Prata om modellen och öva i förebyggande syfte. Det är svårt att ta till sig nya tankar när känslorna svallar högt. Beröm alla ideér och förslag till lösningar. Hjälp dem sedan att byta fokus och se olika konsekvenser av sina lösningsförslag. Det sista steget är att hjälpa dem utvärdera vilka lösningar som är de bästa och värda att prova.

Läs gärna den utmärkta boken; "Utveckla barns emotionella och sociala kompetens" av Carolyn Webster-Stratton (Gothia förlag) Boken fokuserar på yngre barn men man kan med stor behållning läsa den även om man jobbar med lite äldre barn.

Skolkare är en dyr affär

I SvD den 30/8 kan man läsa en artikel om att nationalekonomer för första gången har satt en prislapp på vad det kostar att inte jobba förebyggande med skolkare. Skolk är en tydlig riskfaktor och skolkare som grupp oftare inblandade i mobbning både som offer och förövare. De är också oftare inblandade i brott och själva mer utsatta för brott.

Nationalekonomerna har räknat ut att en långtidsskolkare kostar samhället i genomsnitt mellan 12 och 15 miljoner kronor. Förebyggande insatser, även om de är dyra, behöver inte lyckas speciellt många gånger för att det ekonomiskt ska vara en väldigt bra affär. Ett effektivt förebyggande arbete mot skolk spiller dessutom ofta över på andra problembeteenden, exempelvis mobbning.

Vad är då vitsen med att räkna ut det här? Jo, säger nationalekonomen Ingvar Nilsson, de som jobbar med mänskliga frågor är inte alltid så jättebra på att se de här sambanden. Utgångspunkten i ett kommunalt beslutsfattande är alltid: Hur ser det här ut i ett budgetsammanhang? När en kommunstyrelse får de här siffrorna i knäet, då tar man emot argumenten.

Dax att starta upp höstbloggen!

Nu är det dags att ta tag i bloggandet som legat nere över sommaren. Att blogga är ett så bra sätt att hålla sina egna tankebanor lite öppna... Kom hem igår från jobb i norrland. Har träffat så fantastiska engagerade pedagoger att jag myser bara jag tänker på det. Det finns otroligt mycket engagemang och så många härliga människor ute på skolorna runt om i vårt land. Tyvärr får man sällan läsa om det i media... Bara ett stort TACK för att ni finns därute!!

Det finns ju i allafall en massa annat intressant man kan läsa om i media. På planet hem läste jag en artikel om mobbning i DN. Elza Dunkels uttalade sig klokt om mobbning på nätet. Hon lyfte fram vikten av att inte göra nätmobbning till något problem skilt från "vanlig" mobbning. Mobbning sker i alla rum där man möts, internet är ett rum där man befinner sig, menar Dunkels. Vi vuxna som inte är uppvuxna med nätet tänker att det är särskilt läskigt med internet, mobbning som finns på nätet finns ju kvar för alltid. Men det är ju inte något som bara gäller för nätmobbning. All mobbning är lika läskig och följer med dygnet runt oavsett var man är. Nätmobbning ger vuxna verktyg för att reagera. Allt finns dokumenterat ord för ord.

Hittade en uppmaning idag som jag tyckte var värd att ta fasta på!;

Lämna alltid en plats lite bättre än den var när du kom dit.

Jag gillade den uppmaningen, den är värd att ha med i tanken på en fest, ett jobb eller bara i ett möte med en medmänniska.

Livsmod

TV, media och tidningsrubriker som vill sälja lösnummer är ofta svarta och fyllda av budskapet att det är mörkt, svart och hopplöst. Man kan inte bara stoppa huvudet i sanden och låtsas att allt är bra, men för att få kraft att orka göra något som gör skillnad kan man inte fylla sig med svarta och negativa budskap. Om Martin Luther King hade fokuserat på alla sina problem istället för på sin dröm hade det nog inte funnits något utrymme för förändring eller förvandling.

I skolan ska vi jobba med drömmar, visioner, odla tankar om att allt är möjligt och skapa hopp och livsmod hos våra barn och unga. De har möjlighet att göra skillnad! Just nu utanför mitt fönster är det studentfirande i regnet… Det åkte precis förbi ett lastbilsflak med skrålande vackra studenter ovanför ett stort lakan med texten: ”Idag redlös, imorgon arbetslös.” Jag suckar, ler lite snett åt texten och får samtidigt en klump i halsen. Det kanske inte bara var en ironisk klyscha, det kanske var precis så det var för många av de unga härliga studenterna på lastbilsflaket.

Hoppas de har någon att bolla alla sina funderingar med. Någon klok vuxen som lyssnar, som finns där, som kan vara med och skapa livsmod. Du och jag kan vara med och vara bollplanket som ger livsmod!

NI gör ett fantastiskt jobb! Tack alla underbara kompetenta pedagoger!

Elisabeth Frank disputerade igår med sin avhandling "Läsförmågan bland 9-10-åringar. Betydelsen av skolklimat, hem- och skolsamverkan, lärarkompetens och elevers hembakgrund".

Hon säger i en intervju i skolporten: - Jag har i ett första led sett att om eleverna har en känsla av trygghet i skolan och engagerade föräldrar, så har det en positiv inverkan på deras läsförmåga. Men när jag sedan har tittat närmare på det här resultatet har jag kunnat konstatera att båda dessa faktorer egentligen är beroende av lärarnas kompetens. Det är den som avgör om eleverna känner sig trygga i klassen och det är den som påverkar i vilken utsträckning föräldrarna blir delaktiga i det egna barnets skolarbete. Lärarens kompetens och roll i skolan är med andra ord viktig för mer än bara elevens prestation. Den ger även förutsättningar för att skapa ett tryggt klimat och ett starkt föräldraengagemang, vilket i sin tur gynnar elevernas läsförmåga.

Så nu till alla er fantastiska pedagoger: Utan er kompetens skapas inte den trygghet och det föräldraengagemang som är så viktigt för barnens lärande. Det fanns en period för inte alltför många år sedan när det generellt ansågs att man kunde plocka in vem som helst i skolan, elevernas lärande berodde på så mycket annat än pedagogens kompetens. Avhandlingar som Elisabeth Franks behövs för att ta bort resterna av det tänket. Alla ni kompetenta pedagoger är skolans viktigaste resurs och nu - snart - är ni värda ett långt härligt sommarlov...

Så tar du dig ur den mentala finanskrisen - coachernas bästa råd från tidningen Leva

Så tar du dig ur den mentala finanskrisen - coachernas bästa råd

Efter mer än ett halvår med lågkonjunktur börjar även den mentala finanskrisen breda ut sig. Hur gör vi för att tackla den psykologiska uppförsbacken som nästan alla har hamnat i?

Livskvalitetstidningen Levas coacher Mia Törnblom, Olof Röhlander, Olle Carlsson, Ingemar Gens och Catarina Enholm - ger de bästa råden i ett stort "Krisverktyg".

Pressmeddelande Leva 20090515


Efter mer än ett halvår med lågkonjunktur börjar även den mentala finanskrisen breda ut sig. Hur gör vi för att tackla den psykologiska uppförsbacken som nästan alla har hamnat i? Livskvalitetstidningen Levas coacher ger verktyg i ett stort "Krisextra" i senaste numret:

1. Låt sorgen ta plats. Att förlora jobbet, tvingas sparka folk eller lägga ner sitt projekt är påfrestningar som kan behöva bearbetas på samma sätt som i en sorgeprocess, säger Catarina Enholm, Levas karriärcoach. - Ett rejält, men inte för långt sorgearbete är bra för att komma till nystart. Forskning har visat att människor som får chans att verkligen bearbeta sorgen över en uppsägning lättare får ett nytt och bättre jobb.

2. Våga be om hjälp och hjälp andra- I vår kultur är vi våra yrken. De är vår kyrka, vår gemenskap och vår ekonomiska trygghet, säger Olle Carlsson, som är präst och coach i Leva. Vem är jag när jag inte har ett arbete? Då är det viktigt att bryta isoleringen, hitta gemenskap. Det är i relationerna vi existerar. Vi måste både våga be om hjälp liksom se oss omkring och upptäcka de som vi själva kan hjälpa.

3. Möt krisen som ett team- Om man är ett par och den ena blir arbetslös eller får gå ner i lön - då måste man tänka som ett team, att krisen är något som angår båda, säger Ingemar Gens, jämställdhetsexpert och Levas relationscoach. - När mamman blir arbetslös får barnen bättre betyg, när pappan är arbetslös får barnen sämre betyg. Det anses mer accepterat för kvinnor att vandra i och ur yrkesrollen. - Nu kan man istället se krisen som att man får en chans att ompröva gamla könsroller som upprätthållits i penningjakt och tidsnöd medan båda har arbetat. Pappor kan få mer tid med sina barn, kvinnor kan få mer tid att träna och måna om sig själva. Man har chansen att se andra värden än rent ekonomiska, som just umgänge, tid, egen utveckling både psykiskt och fysiskt.

4. Mata dig själv med tankar som bygger upp din självkänsla- Nu, om inte förr, så är det dags att börja bygga en självkänsla och ett egenvärde som inte vilar på den du är på jobbet. Du kan ju faktiskt bli av med det när som helst. Det säger Levas coach Mia Törnblom. Det är klart man blir påverkad, men nu är det viktigare än någonsin att vi blir medvetna om vilka tankar vi matar oss själva med. Negativa tankar pumpar adrenalin och stress. - Använd tankar som bygger upp dig istället. Vi har för det mesta ingen kontroll över de 65000 tankar som snurrar i vårt huvud under ett dygn - ofta är det samma tankar som igår - men vi kan medvetet börja mata oss själva med tankar som ger oss tillit och gör oss starkare.

5. Välj andra ord och skapa nya möjligheterTänk inte att du får ett jobb och en lön - tänk istället att du har ett värde och att du själv kan skapa en inkomst, råder Levas framgångscoach Olof Röhlander, mental tränare och föreläsare. - Vi ska inte bara tänka nytt, utan också förändra vårt ordval, eftersom ord kan bli en självuppfyllande profetia. Jag tror att kris skapar möjligheter och det måste avspeglas i vårt språk. - De som drabbas värst är de som just har bytt tid mot pengar. De som hade fått ett jobb blir tvungna att lämna tillbaka det nu. Nu måste vi skapa våra egna möjligheter.

För mer information kontaktaCatharina Hansson, chefredaktör Leva, 0708173731 catharina.hansson@leva.nuSara Hammarkrantz, redaktionschef Leva 0708125511 sara.hammarkrantz@leva.nuwww.leva.nuBilder och text för fri publicering

kommunikation

Den här förmiddagen har mina tankar snurrat kring det här med kommunikation. Läser just nu Henrik Fexeus bok: "Konsten att läsa tankar" - intressant! Läste samtidigt ett blogginlägg som handlade om att elever borde få lära sig kommunikationsteori redan på grundskolan. Håller med om det och sitter just nu och filar på ett avsnitt i det nya materialet för årskurs 6 och 7 som handlar om just kommunikation. Det är så bra att fundera över hur lätt det är att missförstå varandra. Bilden i vårt eget huvud av det vi kommunicerar kanske inte alls stämmer överens med bilden som mottagaren får i sitt huvud när vi till exempel ska komma överens om något. Det är bra att ha med sig vikten av tydlig kommunikation redan tidigt i livet och att öka förståelsen av hur lätt det är att vi missförstår varandra. Det är oftast inte avsiktligt, den tolkningen är orsak till många konflikter på våra skolor!

Ha en bra dag!

Byggare Bob och Waldorf Astoria

Byggare Bob, minns ni honom? En händig liten man i färgglada kläder. Han hade en skön serviceinriktad inställning till problem och svårigheter. "Can we fix it? YES we can!" Det är samma sköna inställning som Olof Röhlander skriver om i sitt inspirationsbrev idag (www.upphopp.se). Från det anrika hotellet Waldorf Astoria. Det motto som genomsyrar inställningen till problem hos all personal på hotellet är: "The difficult immediately, The impossible takes a few minutes longer." Lite av den inställningen kan vara bra att ha med sig i mötet med människor, barn och föräldrar.

Visst kan man ha många synpunkter på det stora landet i väster men de har mycket att lära oss vad det gäller service och inställning. De leds ju också av en man som verkar ha tagit intryck av Byggare Bob, "Yes we can!" :)

Österländsk friskvård

Läste att i det gamla Kina så fick läkaren betalt bara så länge hans patienter höll sig friska. Om någon blev sjuk så behövde han eller hon inte betala läkaren längre. Läkaren hade ju misslyckats med sitt arbete. Läkarens jobb var att bibehålla hälsan hos sina patienter. Ett mycket spännande sätt att tänka...

Ha en riktigt skön helg! Själv följer jag med yngsta dottern till Västerås på danstävling och ska tillbringa helgen i en svettig arena. Det är alltid olidligt spännande, tävlingsmänniska som man nu är...

Häftiga vuxna som presenterar häftiga saker?

Ibland tror jag att vi vuxna är så rädda för att inte bli omtyckta att vi pressar barn till att känna sig små och barnsliga, att känna att de inte duger och att de borde vara tuffare och göra mer "farliga" och häftiga saker. Jag tror att vi vuxna gör det här av bästa välvilja OCH för att vi själva är otrygga i vår vuxenroll och inte heller känner oss tillräckligt coola och häftiga...

Det som startade igång mina tankar är förstås "Girl and the city", Täby kommuns shoppingläger för 11-13 åringar.

På denna kommunala kurs för elva- till 13-åriga flickor erbjöds flickorna: "En vecka av hejdlöst frossande i mode och cityliv. Vi besöker Stockholm Fashion Centre, designers, SoFo. NK, Östermalm mm går på spa, gör färganalys och dricker latte varje dag", som annonsen löd, enligt SVT.

Det skulle kunna vara så att de som står bakom kursupplägget har en fantastisk tanke med uppägget, där barnen tillsammans med engagerade och kompetenta fritidsledare får ha roligt och samtidigt får en chans att jobba med de ideal och bilder som vuxenvärlden försöker pressa på sina unga konsumenter. Hoppas att det är så!

I min fantasi handlar det mer om ett oreflekterat försök att bli populära. På samma sätt som jag ibland stött på pedagoger som visar filmer för åldersgrupper långt under filmens åldersgränser med hänvisning till att "de ser på mycket värre saker hemma". En del barn gör det, så är det, det verkar också vara så att det är de barnen som redan är sårbara som far mest illa av till exempel våldsfilmer. Men många barn tittar inte på de här filmerna hemma. Vi proffesionella vuxna som möter barn och unga behöver vara rädda om dem! Vi ska inte vara de som försöker pressa barn till att bli unga vuxna innan de själva har bett om att få bli det. Det sköter de kommersiella krafterna så bra utan vår hjälp!

Stress påverkar immunförsvaret

En ny och spännande forskning presenteras i Illustrerad Vetenskap Nr 16/2008 s. 68-69.

”En traditionellt tänkande läkare skulle inte anse att hjärnan spelar någon roll i immunsystemet”, förklarar Shamgar Ben-Eliyahu, som är professor i neuro-immunologi vid Tel Aviv-universitetet i Israel. Han var bland de första att visa att stresshormonerna adrenalin och nor-adrenalin hämmar vissa delar av immunsystemet. Även om det är väldokumenterat att hjärnan kan kommunicera med immunsystemet, har det varit svårt att avgöra hur stor praktisk betydelse denna förbindelse har för kroppens förmåga att hantera sjukdom.

I sin forskning visar Ben-Eliyahu att immunförsvaret har avgörande betydelse för om cancer återkommer efter att ha avlägsnat genom operation. Immunförsvaret i sin tur påverkas av stresshormoner. En riktigt intressant artikel, återigen ett "bevis" på hur viktiga våra tankar är för hur vi mår - fysiskt och psykiskt. Kropp och själ hör ihop!

Läs artikeln i sin helhet: http://www.illvet.se/polopoly.jsp?d=147&a=5373

Prioritera må-bra-saker!

Igår fikade jag med en av mina allra bästa vänner. Vi hade en härlig eftermiddag som dessutom blev så solig och fin att det blev uteserveringen som gällde. Vi bor en bit från varandra så det gäller att prioritera att träffas. Det har vi blivit bättre på med åren. Det kan i och för sig bero på att ingen av oss har riktigt små barn längre...

Det är viktigt att ta sig en funderare ibland på hur balansen i livet ser ut, just nu, mellan allt vi vill och alla "måsten". Att hitta en bra balans mellan jobb, fritid, familj och vänner och allt annat som ska in på de där timmarna som ändå aldrig blir mer än 24. Att prioritera sånt som gör att vi får energi och mår bra. Saker som gör att vi mår bra prioriterar sig tyvärr inte med automatik. Kanske att det kan hjälpa att skriva en lista med 5 saker som får just dig att må bra, bestäm dig för att göra minst en av må-bra-sakerna sakerna mer aktivt den här veckan.

Lycka till!

Kärleken är det som blir större,
ju mer man slösar med den.

(Birgitta Yavari)

Glädjande siffror om tonåringar och alkohol!

Glädjande besked idag från folkhälsoinstitutet! Svenska tonåringar har minskat sin alkoholkonsumtion de senaste 7 åren. Ändå är det lättare idag att få tag på alkohol och alkoholreklamen har ökat. Man tror att en stor skillnad nu gentemot tidigare är att tonåringarnas föräldrar ändrat sin attityd till tonåringarnas drickande. Som exempel nämner man att för 7 år sedan köpte föräldrar till var 4:e flicka i 9:an ut vin till sitt barn, idag är det var 10:e. Idag får färre tonåringar smaka sprit hemma, det fick en mycket högre andel för 7 år sedan.

Det här gör att färre av våra unga riskerar att bli alkoholberoende eftersom man vet att ju tidigare man gör sin alkoholdebut, ju högre är risken att utveckla ett beroende. Många fler barn slipper alltså hamna i bråk, slagsmål och problem med kompisarna på grund av att man är full. Många fler slipper problem med oönskat sex, det vanligaste vid våldtäkt är att båda är fulla.

Barn och unga bryr sig mycket mer om vad föräldrar tycker än vad de flesta föräldrar tror!

Lek med många positiva biverkningar!

Sarah Wamala, ny generaldirektör vid Statens folkhälsoinstitut skriver idag i sin blogg "Forskning visar att 60 procent av den generella dödligheten orsakas av ohälsosamma levnadsvanor (rökning, bristande motion, ohälsosamma kostvanor och riskbruk av alkohol). Det finns omfattande evidens för att fysisk aktivitet förebygger flera sjukdomar och att personer som motionerar har mindre sannolikhet att röka och dricka skadliga mängder av alkohol." Även den tidigare generaldirektören Gunnar Ågren betonade vid ett flertal tillfällen motionens betydelse för hälsan i sin blogg. Han sa bland annat att om ett läkemedelsföretag kommit ut med ett läkemedel som hade så positiva effekter för så många sjukdomar och var utan biverkningar på samma sätt som motion, skulle alla andra läkemedelsföretag gå i konkurs.

Eftersom det finns stora sociala skillnader i ohälsosamma levnadsvanor är skolan ett fantastiskt forum för att jobba förebyggande, i skolan möter vi alla barn! Använd gärna en del av Livskunskapslektionerna för att leka olika former av jagalekar och andra varianter när man får springa och röra på sig. Lekar engagerar de flesta barn, även de som i vanliga fall inte så gärna rör på sig mer än nödvändigt. Att ha roligt tillsammans bygger dessutom goa glada grupper!

Låt barn vara barn!

Mina tankar har som väldigt många andras varit hos Sophie Lohede under dagar som gått. Flickan som tog sitt liv efter att ha anmält sin våldtäktsman.

När jag följde rapporteringen, mest via de feta rubrikerna blev jag upprörd över min egen reaktion. Den första avskyn och upprördheten mildrades när jag fortsatte att läsa att Sophie blivit våldtagen av den man som försett henne med narkotika och att Sophie var placerad på institution. Varför skulle det göra att min upprördhet minskade? Förmodligen ett sätt att reducera min egen ångest - det hade inte drabbat "vilken vanlig tjej som helst"... I min värld blev Sophie en tjej som utsatte sig själv för större risker än flertalet andra 15-åringar, det äger förmodligen sin statistiska säkerhet. Men sanningen är att samhället inte klarade av att stötta Sophie, trots att vi visste om att hon behövde extra stöd och stöttning.

Inga instanser kan längre hjälpa Sophie att få tillbaka sitt liv. Tyvärr finns det många som precis som Sophie blir utsatta för sexualliserat våld och som lever med följderna, barn, precis som Sophie. Hennes död behöver hjälpa oss som finns runt barn och unga att öka uppmärksamheten, att ännu mer finnas till hands, att se över våra metoder och möjligheter och att hjälpa ALLA barn att få vara barn!

Inte bara 8-åringar

Läste en artikel, eller egentligen var det ett blogginlägg, idag på morgonen. Det handlade om 8-åringar och i inlägget stod det att "barn i den här åldern behöver dagligen få sin tillhörighet bekräftad". Vem behöver inte det egentligen?! Man blir varm och glad inuti när man känner att någon verkligen vill en väl. Man får lust att vara snäll tillbaka och snäll mot andra. Det positiva sprider goda ringar på vattnet!

Ge inte upp!

Kolla in en grym och rörande video om att kämpa och inte ge upp!
http://www.youtube.com/watch?v=gqantZJ6WwM&feature=player_embedded

Viktigt, inte bara på fotbollsplanen!

I en intervju med fotbollscoachen Pia Sundhage, som härom året ledde USA till OS-guld, berättar hon att hennes devis är att väga upp en negativ sak med sju positiva.

Hon letar hela tiden efter positiva saker att uppmuntra istället för att leta efter dåliga saker att kritisera. ( Det man uppmuntrar och uppmärksammar får man oftast se mer av!) Här tror jag vi har något att lära oss även om vi inte befinner oss vid fotbollsplanen.

Nätverka!

Träffade ett gäng glada pedagoger igår som var med på EQverkstans Livskunskapsutbildning förra året. Det är härligt att träffas och utbyta tankar och ideér. Det finns så mycket att lära och inspireras av varandra. Jag tror att alla kände sig glada och peppade efteråt och det är ju det som behövs!

Här i Lidköpings kommun har vi förmånen att ha en central "Livskunskapsgrupp" som ligger under kommunens Stödenhet och som driver arbetet med Livskunskap framåt. Härligt! Det behövs någon som har tid att skapa mötesplatser, för det görs så mycket bra arbete på olika skolor i våra kommuner. Vi behöver tid att träffas och dela med oss till varandra! Fram för positiva nätverk!

Att vara en del av lösningen!

Men all respekt för dem som befinner sig i omöjliga situationer och relationer, och som verkligen inte behöver lägga på sig skuld för sin situation utan skulle behöva bli befriade från sina skuldkänslor. De situationerna finns. Framför allt finns det väldigt många barn som känner skuld för saker som ligger långt utanför deras kontroll.

Men - i de flesta relationer och situationer har vi faktiskt makten att ta kontroll.

Visheten ligger i att inte vara en del av problemet - utan en del av lösningen!

Det är lätt att bli en del av problemet. Att det vi gör, inte gör, eller säger egentligen tillåter situationen att fortgå. Vi kan inte ändra på andra men vi kan ändra på förutsättningarna för att en problematisk relation eller situation ska kunna fortgå i samma hjulspår.

Att uppmuntra och stötta rätt saker - det vi vill se mer av! Kanske ta hjälp av någon annan. Vi behöver vår fantasi för att kunna komma på konstruktiva lösningar, eller öppningar till lösningar, ta ansvar för vår egen del. Inte lätt men något att ha med sig i tanken och träna på. Var en del av lösningen!

Att trivas i skolan, viktigare än ANT

Flera studier har visat att traditionell ANT-undervisning inte har någon effekt vare sig för att elever ska skjuta upp sin alkoholdebut eller dricka mindre.
Det som däremot har förebyggande effekt är elevernas anpassning och trivsel i skolan! Sven Bremberg skriver om detta i sin intressanta blogg, gå gärna in och titta på:
http://web.mac.com/sven.bremberg/Svens_Notiser/Startsida/Startsida.html

Vi som jobbar i skolan vill och ska arbeta förebyggande mot tidig och skadlig alkoholkonsumtion. Det vi vet nu säger att vi kanske gör det allra bäst genom att jobba för en skola där eleverna verkligen trivs och finner sig tillrätta!

Referenser
Henry KL, Stanley LR, Edwards RW, Harkabus LC, Chapin LA. Individual and Contextual Effects of School Adjustment on Adolescent Alcohol Use. Prev Sci. 2009.
Bisset S, Markham WA, Aveyard P. School culture as an influencing factor on youth substance use. J Epidemiol Community Health. 2007;61(6):485-90.

Bandy SM

Som gammal Edsbybo har jag precis suttit klistrad framför den tv-sända bandySM-finalen. Oj, vilken match! Västerås tog hem guldet efter en gastkramande rysare! Det är bara att gratulera fast med lite tungt hjärta...

Tänker på något som bandylegenden Hans Johansson sa tidigare under säsongen om varför Edsbyn, ett samhälle med 5000 innevånare kan ha ett så bra bandylag: "Jo, för att de har fokuserat på att utveckla de spelare de redan har, istället för att bara försöka köpa nya spelare." Något att fundera på för alla oss som jobbar under tuffa villkor i ett helt annat sammanhang, ute på skolorna. Självklart ska man protestera när förutsättningarna drar undan benen för verksamheten, men samtidigt gäller det att göra det absolut bästa av de talanger och förutsättningar som faktiskt finns! Vi har de pedagoger, pengar, barn och föräldrar som finns på våra skolor. Det finns mycket att vinna på att utveckla de förmågor som finns i kollegiet istället för att vänta på att nya pengar eller någon utifrån ska lösa våra bekymmer.

De förmågor som finns kan skapa ett vinnande team... Ja eller ialla fall ett som får SM-silver och det är faktiskt inte fy-skam... Nästa år Edsbyn, då sitter jag klistrad igen, och då, då är ni väl där igen?! Heja Byn!

Livskunskap tränar förmågor som är viktiga i finanskrisen!

Ginny Deerin arbetar ideellt i Atlanta med social och emotionell eftermiddagsträning för skolbarn i organisationen "Wings for Kids". Tillsammans med Roger Weissberg, ledare för organisationen CASEL, skriver hon den 22 Februari, 2009, I "the Atlanta Journal-Constitution" om vikten av att nu under finanskrisen äga de färdigheter man jobbar med i den sociala och emotionella träningen i skolan, det som vi i sverige kallar Livskunskap.

Vikten av att kunna vara lugn, ha ett skydd mot riskfullt beslutsfattande och att behålla en känsla av optimism även när värdet på kontona minskar. “The coping skills and strategies that we all need right now are the same fundamental capabilities that social and emotional learning programs teach to children in the elementary school years,” skriver Ginny och Roger. Social och emotionell träning i skolan hjälper elever utveckla tillförsikt, empati, att motivera sig själv och kunna känna hopp och optimism inför sin framtid. I korthet att kunna hantera stress genom livet.

Ett ökande antal undersökningar visar också att social och emotionell träning ökar elevernas akademiska prestationer. Läs gärna mer på CASEL’s website www.cacel.org

ÅsaMia har skaffat sig ett nytt måtto!

KÄRLEK FÖRE PRINCIPER!!!

Dramapass

Har precis kommit hem efter ett eftermiddagspass i drama med en klass glada 11-åringar. Det är en härlig ålder för att jobba med drama! Vi jobbade med tema orättvisa, det är ett tema som engagerar. Med liv och lust gav de sig in på diverse orättvisor och satte ihop draman som vi sedan tillsammans jobbade för att hitta lösningsförslag på. Härlig kreativitet, men vart tog tiden vägen? Tänk på det när ni har dramapass i era grupper, det tar mycket längre tid än man tror... =)

Dagen idag...

Dagen idag är din! Det finns mycket vi inte kan göra något åt, det finns mycket vi kan göra något åt. Vi har mängder av val att prioritera mellan varje dag. Att ta några minuter, stanna upp och finnas där i nuet för den som söker ditt sällskap. Det är livskvalitet! Det är så lätt att bara skynda vidare i det vi håller på med. Ta en minut, stanna upp, andas... Ps. Här i Västra Götaland har massor av snödroppar tittat upp ur jorden, det är lycka! Ds.

forumspel som problemlösningsmetod

Hade igår en föreläsning om konfliktlösning och senare en workshop för pedagoger. Som en av metoderna använde vi forumspel. Många människor känner sig obekväma när det handlar om drama. En av deltagarna på kursen sa: "Jag sa direkt när jag fick se programmet att den gången det är drama kommer jag inte att vara där, men nu är jag här..." Det är den spontana känslan hos många. Jag är själv inte en någon som frivilligt skulle åka på forumteaterfestivaler och liknande, men jag har sett att det finns en stor kraft i att använda sig av drama när det till exempel gäller konflikt/problemlösning. I pedagoggrupper finns en otrolig vana och skicklighet att lösa konflikter, det gör att när man tillsammans vrider och vänder på en situation i ett forumspel kommer så många kloka tankar fram! Det är härligt att se!

I eftermiddag är det dax för samma pass men med ett nytt gäng pedagoger, det ser jag fram emot!

Prestationer och image

Jag höll i förra veckan en föreläsning om självförtroende och självkänsla. Så av naturliga skäl har mina tankar snurrat en del runt de frågorna de senaste veckorna.

Läste idag en artikel på Oprah.com som gav lite tankar. I min föreläsning ligger tyngdpunkten på att vi behöver var förankrade i att vi duger som vi är, snarare än att vi är våra prestationer. För mig är det skillnaden på självkänsla och självförtroende. Självförtroende handlar om våra talanger och prestationer. Jag tror att vi mår bra av att öva på att tycka om oss själva. Jessica Henderson Daniel vänder lite på resonemanget.

"One of the major tasks of adolescence is, 'Who are you?'" says Jessica Henderson Daniel, PhD, associate professor of psychology at Harvard Medical School. "Belonging and finding your niche in terms of assets and liabilities is colored by what other people see—because you don't live in a bubble. More often than not, girls don't look like what they think they should look like." There is a critical window of opportunity in early childhood when it is possible to infuse a girl with a sense of self-worth that is not based on the size of her breasts or the luster of her hair, says Daniel. "People generally fall short of the media ideal, which is why I advocate helping youngsters prepare for adolescence in their elementary years, building up their skills so they have proof that they are more than an image. Youngsters who have pride in accomplishment are more anchored."

Hennes resonemang gör ingen uppdelning av självkänsla och självförtroende utan uppdelningen ligger mellan "image" och prestationer. Jag tror vi behöver hjälpa barnen att träna både självkänsla = mitt värde i mina egna ögon och självförtroende = mina talanger och prestationer. Vi ska hjälpa dem i tidiga år när vi har chansen, under tiden som Daniels beskriver som :"...a critical window of opportunity in early childhood when it is possible to infuse a girl with a sense of self-worth that is not based on the size of her breasts or the luster of her hair"

Våra handlingar påverkar våra känslor

I vår tid och vårt samhälle ska man känna för allting. Det har sina goda sidor. Förr tvingades man till både bra och dåliga saker. Men ofta är det lättare att styra handlingen än känslan.

En god vän som är präst berättade att han i sin predikan i söndags talade om det här, och som ett exempel tog hanTherese av Jesusbarnet - en medeltida nunna - som bestämde sig för att bemöta den syster hon hade svårast för, med kärlek och vänlighet.

När så handlingen fick makten, skriver Therese att känslan efter hand följde med. Det som började med en "oärlig" men medveten handling, slutade i att hon, med sant hjärta, kunde säga: "Jag älskar dej, min syster".

Bara ett liv?

Min äldsta dotter går andra årskursen på gymnasiet och hade en fantastisk religionslektion den här veckan som hon kom hem och berättade om. Hennes lärare började med att skriva en fråga på tavlan: "Vad skulle du göra om du visste att du bara hade en timme kvar att leva?"

När klassen funderat och skrivit ner sina tankar, ställde han en ny fråga. "Vad skulle du göra om du visste att du bara hade en dag kvar?" Klassen funderade och skrev på samma sätt.

Sedan ställde han fråga nummer tre: "Vad skulle du göra om du bara hade ett år?"

Till sist skrev han fråga nummer fyra: "Vad skulle du göra om du bara hade ett liv?"

Uppgiften är jättebra och tankeväckande. Livet är kort. Förmodligen skulle vi behöva föra över en del av sakerna från listan om vad vi skulle göra om vi visste att vi bara hade ett år, till listan över det vi vill göra med vårt liv. Min dotter sa att hon hade kommit på att hon skulle berätta mycket mer för människor runt omkring henne att de betyder mycket för henne och att hon tycker om dem. Det skulle hon göra om hon bara hade haft ett år kvar att leva. Och det vill hon göra när hon bara har ett liv... Vi har ju bara ett liv, det är iallafall vad jag tror, och det livet är dessutom kort...

Göra förlåt!

Att bli osams ibland är något som hör till när vi människor samspelar.
Det är inte något konstigt, vi tänker och tycker ju inte lika hela tiden.
Ibland blir det fel och vi behöver be om förlåtelse. Hörde för ett tag
sedan uttrycket ”göra förlåt”, jag tycker att det är fint uttryckt. Vi
människor har olika lätt att använda orden. Det är ibland väldigt svårt
att säga förlåt, då kanske det är lättare att ”göra förlåt”. Å andra sidan
kanske en del säger förlåt för lätt, utan att mena vad de säger. Då kan
det vara bättre att ”göra förlåt”.

Att på olika sätt be om förlåtelse är att
ta ansvar för sina handlingar och att försöka gottgöra det man gjort.

Inspirationsmänniskor

Kommer precis från ett möte med två kollegor, fantastiska människor. Mina tankar snurrar runt det viktiga att omge sig med människor som ger inspiration och glädje. Vad viktigt det är!

Att få bolla tankar med några som är fulla av energi, kloka tankar och inspiration det är en gåva! Jag tror att det bidrar till att man kan göra ett mycket bättre jobb. Jag känner mig stark och glad och sugen på att jobba efter att ha träffat dem. Det finns energitjuvar och det finns människor som bara ökar energin när man möts. Det gäller att se till att träffa flest inspirationsmänniskor, att det finns ett team av kompetenta människor runt en med jämna mellanrum. Tack Susanne och Åsa för alla era goa kloka tankar och all den sprudlande energin som omger er! Ni är fantastiska!

Passa på att söka upp några inspirationsmänniskor i helgen eller nästa vecka...

När jag var sexton, tyckte jag att mina föräldrar inte kunde någonting. När jag var tjugoett, blev jag häpen över hur mycket de hade lärt sig under de senaste fem åren...

(Winston Churchill)

Du är bra på att vara du!

Vissa saker i vårt liv behöver vi ändra på, så är det för alla. Det kan handla om kost, motion, aktiviteter, stress eller något annat. Det finns massor av tips, trix, böcker och kurser om hur vi ska förändra oss och vårt beteende.

Att ändra sig kräver oftast att man gör någonting, en ansträngning. Man måste vara i rörelse, på väg javisst, men det finns nästan alltid olika vägar till målet. Stenhård diciplin är sällan motiverande i längden. Trixet är att ta den roligaste vägen till sitt mål. Ja, nummer ett är ju faktiskt att ha ett mål, ett önskat tillstånd, något man vill. Sedan behöver man ta sin egen väg dit. Det är så lätt att fastna i fällan att ta någon annans väg till målet. Vår egen väg hittar sin plats i vad vi vill, våra gåvor, talanger, vår egen personlighet.

Värderingsövningar

Det krävs att man jobbar med värderingar för att det man jobbar med ska kunna kallas en värderingsövning!

I många material säger man sig jobba med värderingsövningar så snart man använder sig av speciella metoder, "Heta stolen" till exempel. Metoden är riktigt bra för att skapa bra samtal i de flesta grupper och det blir säkert jättefina samtal i många av de grupper där man säger att man ska jobba med värderingar och ändå inte gör det, det är inte det jag vänder mig emot!

Det är skillnad på en värderingsövning och en undersökning. Fick i min hand en lärarhandledning från Friends (som för övrigt gör många bra saker!) Den innehåller förslag på frågor att diskutera i klassen efter att ha sett en teaterföreställning. Sedan föreslås också Värderingsövningen "Heta stolen". Det är inte fel på påståendena i sig men till exempel: "Sätter du dig bredvid någon som ofta är ensam?", "Har du sett mobbning någon gång?" eller "Hjälper du till med disken hemma?" är inte några värderingar och kan inte sägas ingå i en värderingsövning!

När man konsturerar en värderingsövning kan det vara bra att göra påståendena i tredje person. Då ger man eleverna möjlighet att välja hur mycket av sig själva de vill lägga in. En värderingsövning är inte en undersökning av hur många i klassen som har gjort det ena eller det andra, aldrig en undersökning av elevernas erfarenheter!

"Man hjälper den som är ensam genom att sätta sig bredvid den ibland." skulle kunna vara en variant. Då kan man diskutera om det är ett bra sätt eller inte, och man kan vara med i diskussionen även om man själv aldrig vågat sätta sig bredvid någon som ofta är ensam.

Värderignsövningar är på modet, men allt som kallas värderingsövningar är inte värderingsövningar. Allt som man gör är inte heller bra för att man säger sig jobba med värderingsövningar! 2001 var jag på studiebesök i en kommun som "kommit långt" med förebyggande arbete i skolan. De använde sig bland annat av värderingsövningar och vi fick vara med under ett klassbesök, jag tror att det var i en åk. 5. I avslutningen av lektionen tog hon som ledde övningarna fram alla barnen och så skulle de ställa sig till höger eller till vänster beroende på vad som passade in på dem själva. De här 11-åringarna skulle ställa sig till höger om de "kysst någon med öppen mun" och till vänster om de inte gjort det... framför hela sin klass! Det var mycket fniss i barngruppen och i stunden blev jag nog mest förvånad, men i efterhand får jag fullständiga rysningar! Vet inte om det var mest pinsamt för dem som kysst någon eller för dem som inte gjort det. I alla händelser var det pinsamt för alla! Det är inte en värderigsövning, det är närmast ett kränkade övergrepp!

Det är omöjligt!

När jag på min tid ville ha splitterfritt glas i våra bilar, tillkallade jag inte mina experter. De hade alltför många skäl till att det var omöjligt att tillverka sådant. Nej, jag sände bud efter en ung pojke som inte visste att det inte gick. Så fick jag mitt glas.

(Henry Ford)

Ta det lite lugnt!

Igår hade jag en Livskunskapslektion i en åk. 5:a som kändes väldigt bra. Jag funderade lite efteråt vad det var som gjorde att just den här blev så bra, det är alltid nyttigt att utvärdera sig själv, ständiga förbättringar ni vet... Jag tror jag har lite ledtrådar... Jag har ibland lätt att bli lite för entusiastisk och stressa på lektionerna. Eftersom jag dessutom inte har så många lektioner i klass nu som tidigare så vill jag också prova så många olika lektioner som möjligt. Det gör att jag ibland staplar livskunskapsövningar på varandra när jag "får chansen". Det är inte att rekomendera! Eleverna får en varierad och rolig lektion men när jag är forserad stressar jag upp dem också och tiden för reflektion blir för kort.

Det gjorde jag inte den här gången, dessutom inledde jag med lite teori. Jag hade också med en skön CD med lugn musik som eleverna fick lyssna på under tiden de målade en bild på temat "ensamhet", som var starten på övningen.

Det är bättre att ta det lite lugnt och prata om varför ni gör övningarna, ta en övning i taget, Kanske är det bättre att ta bara en övning per dag även om man gör en övning som inte tar så lång tid, istället för att fylla ut ett 60 min pass med flera övningar. Förbered eleverna genom att berätta innan vilket tema övningen kommer att handla om, ge dem gärna lite kort teori om varför det är bra att ta upp just det här temat. Vad är vitsen och vinsten?!

tänkvärt

Ta ett steg i taget och ta den roligaste vägen dit du vill.

Det gör ont men det är inte farligt!

Träffade lilla Nora och hennes mamma för ett par dagar sedan. Nora är en underbart söt liten ettåring som lekte "tittut" under ett soffbord. När hon slog det lilla huvudet i bordet kollade hon mitt i gråten noga in hur mamma reagerade. Mamma klappade om henne och sedan sa hon, "Det var inte så farligt!" och Nora slappnade av och kunde efter en kort stund börja leka igen. Hon såg ut att tänka "Det gör ont men det är inte farligt!" Om Noras mamma hade reagerat på ett annat sätt och med sin reaktion visat Nora att det här är riktigt läskigt, då hade Nora förmodligen, även om slaget i bordet varit precis detsamma, fastnat i sin gråt och varit otröstlig länge!

När vi jobbar med barn och barns självkänsla finns det en poäng i att titta på samspelet mellan Nora och hennes mamma. Att se, bekräfta och visa barnet att känslan inte är farlig. Det gör ont, men det är inte farligt. Inte genom att snabbt bara säga till barnet att det har fel när barnet till exempel uttrycker tankar om att det är värdelöst. Utan genom att hjälpa barnet "i själva känslan". Det är inte farligt att må dåligt, men det finns vägar till att må bättre!

Marley - eller Mirja

Igårkväll, dagen då det genom Barak Obama skrevs ett stort stycke nutidshistoria, läste jag ut en bok. Tårarna forsade när jag la ifrån mig berättelsen "Marley och jag" av John Grogan. Marley är, eller var en alldeles förskräcklig gyllengul Labrador. Vild över gränsen för vad vi skulle klara av i min familj, men full av tillgivenhet, lojalitet och kärlek. Anledningen att tårarna forsade var förmodligen den fina beskrivningen av alla hundägares sorg, hundar lever inte så länge som människor. Den galna Marley lärde sin familj massor om livet.

"En människa kan lära sig en hel del av en hund, till och med av en så spattig hund som vår", skrev jag. "Marley lärde mig att varje dag ska levas med otyglad energi och glädje, att fånga ögonblicket och följa sitt hjärta. Han lärde mig att uppskatta de enkla sakerna - en promenad i skogen, nyfallen snö, en tupplur i en strimma vintersol. Och i takt med att han blev gammal och ledbruten lärde han mig att se optimistiskt på motgångar. Framför allt lärde han mig vänskap och osjälviskhet och , inte minst, aldrig sviktande lojalitet." (sid.306)

Marley som mentor! Jag blir allt puffigare runt ögonen av alla tårar. Anledningen till att jag gråter är inte egentligen Marley, utan bokens fina beskrivning som bitvis skulle kunna vara direkt skriven till min egen fina mentor, som lärde min familj så mycket. Jag tror alla hundägare känner igen sig. Tack Mirja!

Idag är det fredag, det är härligt med fredagar! Solen lyser, fast lite blekt och det är riktigt kallt för att vara här hos mej i Västergötland, -8 grader.

Tänkte på det här med byggnader idag vid kaffet. Att byggnader kan vara så laddade och kan tappa sin laddning så snabbt. Såhär gick mina tankar... När båda mina döttrar gick på förskolan uppfylldes hela min varelse av känslor så fort jag såg byggnadens gula väggar. När den yngsta dottern trampat vägen för sista gången försvann som genom ett trollslag all laddning ur det gula huset. Det betyder inte någonting för mig längre, även om det är trevligt att heja på pedagogerna och se barnen som leker på gården så finns det inte någonting kvar av det där som fyller upp hela kroppen med känslor. Samma sak med skolor där barnen inte längre går och frågor som kändes så viktiga på olika samlingar och föräldramöten.

Det är människor som laddar byggnaderna med känslor och med liv. Nu åker andra föräldrar förbi "vårt dagis", det är laddat för andra familjer, men vår familj har dragit vidare och laddar andra byggnader. "Vårt dagis" finns bara kvar i hjärtat som ett litet blekt januarisolsken. Det känns lite märkligt...

tankar om motgångar

Alla människor stöter på motgångar i sitt liv. En del verkar klara sig lindrigare undan livets törnar än andra, men bra och dåliga händelser drabbar oss alla. En del som jag möter verkar bara bli klokare och ljuvligare allt eftersom åren går, även om de mött mycket svåra motgångar i sina liv, medan andra blir bittra och alltmer "kantiga" och självupptagna.

Jag tror att det betyder väldigt mycket för vårt välbefinnande och vår utveckling HUR VI TÄNKER om det som möter oss i livet. Våra känslor speglar hur vi tänker på händelser som inträffar. Våra tankar om händelsen avgör om vi kan bli klokare genom det som inträffade, lägga det som en erfarenhet till vår livshistoria. Vi håller själva händelsen vid liv efteråt genom att tänka på den, själva händelsen ligger redan bakom oss.

Om vi provar att ställa lite nya frågor till oss själva när vi mött motgångar minskar risken att vi faller i "självömkansträsket" och chansen ökar att vi tar kontroll över det vi kan påverka för att livet ska bli ljusare igen. Riktigt svåra händelser behöver självklart bearbetas med professionell- och kanske medicinsk hjälp, men jag tror mycket i livet kan bli ljusare om vi tränar på att se det goda. Att vi vid motgång kan gå vidare, fundera över vad vi skulle kunna göra annorlunda om samma situation skulle dyka upp en gång till eller helt enkelt fokusera på det som gör livet ljust och försöka hitta mer av det. Det är så lätt att all energi fokuseras på att om och om igen tänka de mörka "varför-tankarna" och "om-bara-inte-tankarna".

• Finns det något jag skulle kunna göra annorlunda om det skulle bli en nästa gång med den här situationen? Utvärdering och sedan fokus framåt... Lätt? Näe inte ett dugg... :) men värt att träna på.
• Finns det något positivt jag kan fokusera på så jag kan släppa lite av det negativa som mött mig?
• Vad finns det i min omgivning som jag kan känna mig glad och tacksam över?
• Kan jag mitt i min situation hitta 5 glädjeämnen den här dagen?

Det här är inte lätt, det ska visst vara så att ungefär 90% av det vi tänker idag är samma tankar som även snurrade i vår skalle igår... Förändring tar tid!

Den virtuella världen har blivit ett viktigt forum för vår fåfänga och vårt behov av att markera att vi är betydelsefulla. Det har vi sett prov på ett bra tag. Förmodligen kommer detta att hitta former och ta proportioner som vi inte riktigt kan föreställa oss ännu. En tysk designer och konstnär har tagit fram en speciell klackring där du kan visa (om ringen är uppkopplad mot nätet förståss) hur många träffar man får på Google på ditt namn just nu. Visst är det både lite skrämmande, fascinerande och gör en lite fnissig... ;)