I SvD den 30/8 kan man läsa en artikel om att nationalekonomer för första gången har satt en prislapp på vad det kostar att inte jobba förebyggande med skolkare. Skolk är en tydlig riskfaktor och skolkare som grupp oftare inblandade i mobbning både som offer och förövare. De är också oftare inblandade i brott och själva mer utsatta för brott.
Nationalekonomerna har räknat ut att en långtidsskolkare kostar samhället i genomsnitt mellan 12 och 15 miljoner kronor. Förebyggande insatser, även om de är dyra, behöver inte lyckas speciellt många gånger för att det ekonomiskt ska vara en väldigt bra affär. Ett effektivt förebyggande arbete mot skolk spiller dessutom ofta över på andra problembeteenden, exempelvis mobbning.
Vad är då vitsen med att räkna ut det här? Jo, säger nationalekonomen Ingvar Nilsson, de som jobbar med mänskliga frågor är inte alltid så jättebra på att se de här sambanden. Utgångspunkten i ett kommunalt beslutsfattande är alltid: Hur ser det här ut i ett budgetsammanhang? När en kommunstyrelse får de här siffrorna i knäet, då tar man emot argumenten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar