Hjälp i tid

Viktigt att hitta sätt att hjälpa och stötta barn och föräldrar tidigt! Pratade idag på morgonen med en god vän som jobbar som skolkurator. Hon har precis börjat på en högstadieskola efter att under några år jobbat mest med yngre barn. När jag frågade om hennes nya jobb sa hon att hon älskar att arbeta med tonåringar och det finns hur mycket som helst att göra, men att det kanske är ett ännu viktigare arbete man gör när det handlar om yngre barn. Jag bad henne förklara. Jo, sa hon tonåren är en svår tid, många har det jobbigt men det mesta kanske egentligen är sådant som mer eller mindre går över "av sig själv" - normala tonårsproblem. Det är allvarligare när yngre barn har bekymmer.

Hon refererar till en undersökning om normbrytande beteende där man kunnat se att hos låg- och mellanstadiebarn är det inte så stor procent som ägnar sig åt normbrytande beteende. Tittar man däremot på tonårspojkar så är det en stor "puckel" på några år då väldigt många uppvisar någon form av normbrytande beteende. Fortsätter man däremot att följa de här barnen upp mot 25-års åldern kan man se att kurvan är tillbaka på samma låga procentnivå som i de yngre åldrarna. Dessutom har man kunnat konstatera att det är samma personer som är kvar på "fel sida" i statistiken. När man debuterar med sitt normbrytande beteende är avgörande. De riktigt unga på glid och deras föräldrar behöver stora insatser och mycket stöd.

Svart bälte i mental träning?

Fick en rolig utmaning av en vän i mailkorgen. Hon hade fått börja dagen med att leende trampa över skohögen i hallen och sedan sjungande gå ut i regnet...


Klarar du en dag utan negativa tankar?

Vill du utmana dig själv för en dag för att se om du är så positiv som du kanske tror? Gör så här för att erhålla svarta bältet i mental styrka:

Under en hel dag får du inte säga ett enda negativt ord eller en negativ kommentar om någonting oavsett vad som händer. Inga suckanden om du missar bussen och inget frustande om du hamnar i långsammaste kön på affären. Inga nedvärderande tankar om dig själv. Inga känslor som tar bort motivationen. Inget kroppsspråk som signalerar att du har haft bättre dagar. Inget gormande om trafiken står stilla och inga händer på hakan när mailboxen öppnas.

Din uppgift blir att i varje situation under en hel dag bara hitta fördelar. Se möjligheter, lösningar, mening och glädje i allt, allt allt. Utmaningen är att vara så kreativ så att du till och med hittar nåt positivt med det som normalt är svårt att tolka som annat än negativt. Le när du gör nåt som du normalt tycker är tråkigt, se humoristiskt på svårigheter och hitta positiva egenskaper hos alla du möter. Dansa, skratta, var glad, tro på dig själv, se positivt på hur dagen blir.

Antar du utmaningen? Det är verkligen roligt att testa sig själv på det här viset men ibland svårare än man tror och kräver verkligen att man är uppmärksam på sina tankar och är ärlig mot sig själv. En hel dag som kreativ optimist, fixar du det?

Det kommer säkerligen ge både tankeställare och roliga storys!

Livskunskap tolkas som roliga timmen

Hittade en krönika i Lärarnas tidning från april 2010 som jag tycker är jätterolig och tänkvärd... Skriver den i sin helhet, det är Mikael Ekström grundskollärare i Tullinge som är författare.

"Jag vet inte hur, varför eller när det hände, men plötsligt fanns det bara där på schemat: Livskunskap. Så vitt jag vet finns livskunskap inte som eget ämne. Det finns inga mål att uppnå eller att sträva mot, ingen få omdöme eller betyg i det, men ändå förväntast eleverna ha det regelbundet. Och jag vet inte hur livskunskap lyckats utvecklas till något som närmast kan beskrivas som roliga timmen i min nuvarande klass.

Min senaste livskunskapslektion var inget undantag. Så fort jag hade skrivit upp dagen schema på tavlan hörde jag en elev säga:"Vi ska leka i dag!" Jag tittade på schemat och förstod ingenting. Eleven förtydligade snabbt: "Vi ska leka livskunskap!"

När det väl var dags för själva lektionen var eleverna uppspelta. Dagens lektion gick ut på att eleverna skulle visa olika känslor med hjälp av charader och gester. De skulle i par få en lapp av mig där det stod exempelvis: "Rädd". Syftet med lektionen var, enligt lärarhandledning som jag utgick ifrån, så högtravande som "att veta vad vi känner". Det gick bra inledningsvis. Eleverna illustrerade bland annat "glad", "ledsen" och "nyfiken" med stor inlevelse och entusiasm. Med ordet "pigg" började det spåra ur.

De två killarna som skulle visa "pigg" med gester fick inga rätt svar av sina kompisar. Till klassens försvar måster jag säga att de inte såg speciellt "pigga" ut. Till slut hjälpte jag till genom att säga att det börjar på bokstaven "p".
Då säger någon:
- Pissnödig!
Detta förslag tyckte alla var hysteriskt roligt. Jag höjde rösten och sa:
- Tror ni på allvar att jag ger er en lapp där det står "pissnödig"?
- Men de ser ju ut som de är pissnödiga, sa en annan elev.
- Nu räcker det, sa jag lätt irriterat.
- Arg? sa en tredje elev.
- Vadå arg? fräste jag.
- Är det känslan "arg" du visar nu?
- Ja inte är det "pissnödig", svarade jag.

När jag samlat ihop spillrorna av någor som en gång var en lektion, med en ganska okej summering, tyckte jag att det var lämpligt med en snabb muntlig utvärdering. Efter kommentarer som. "Lektionen var brilliant!", "Det var ett äventyr!" och "Jag växte som människa!" gav jag upp. Jag insåg att de drev med mig och med livskunskapen.

Jag vet inte om mina elever har nått en högre social kompetens efter alla år av livskunskap på schemat, eller om de bara har genomskådat vad som förväntas av dem. De behärskar i alla fall den ädla konsten av ironi."


Jag tycker den här krönikan är helt underbar! Full av fniss och igenkänning tar jag mig en funderare på vad det är som hänt i den här klassen... För det första tror jag att i all undervisning behövs en tro på att det finns en vits och en mening med det man ska lära ut, hos pedagogen som undervisar. Kanske extra viktigt med utbildning och handledning i Livskunskap, annars kan ämnet lätt kännas flummigt. Både för oss som ska lära ut och för eleverna.

Kommentarerna från eleverna i krönikan är helt fantastiska! "Det var ett äventyr!" och "Jag växte som människa!"... Sitter och ler för mig själv!

Ska jag kommentera lektionen på något sätt så känns det som om övningen var för enkel för eleverna, även om de från början tyckte det var roligt att göra charader. Mikael skriver att klassen haft "år av livskunskap på schemat" då kan de nog identifiera känslor vid det här laget och det känns kanske som att ständigt jobba med tvåans tabell i matematiken att göra känslo-charaden. Vi vuxna måste fråga oss om det vi lägger in i livskunskapen är intressant för eleverna. Budskapet från oss vuxna till eleverna behöver, för att livskunskapsämnet ska bli relevant och intressant, helt ärligt kunna vara: "Du kommer att ha nytta av det här!"

Blir varm i hjärtat över lärarens tappra försök att göra något bra av lektionen och det känns att han gillar sina elever. Den här krönikan kommer jag att ha med mig och fundera utifrån. Tack Mikael!

¨Vilka övningar ska få vara med?

Nu har vi startat den svåra men väldigt roliga processen med att välja ut vilka övningar som ska få vara med i mellanstadiematerialet i bokform. Materialet kommer att vara uppbyggt på samma sätt som "Livskunskap F-3" (D.v.s. handledning och övningar efter olika teman) och ges ut av Argument förlag: www.argument.se Det här är kul! Roligt eftersom det finns så många bra övningar att välja ibland, svårt eftersom man måste välja bort bra övningar. Men det är klart, väljer man att både prenumerera och köpa boken, då missar man inga bra övningar... Tanken är att "Livskunskap 4-6" ska komma ut i början av nästa år.

Vi hänger ihop med dem runtomkring oss!

Idag är det så tydligt här hos mig vad vi påverkas av dem vi har omkring oss. Jag sitter här vid min dator och skriver. Situationen är på inget sätt ny, men känner att jag har fjärilar i magen. Varför?

Jo, idag är en spännande dag för de övriga i min familj. Alla startar upp på nya skolor med nya människor runtomkring sig den här morgonen. Det ska bli så roligt att höra om alla nya intryck när de kommer hem. Lite nervöst - det blev väl bra?! Tankarna snurrar kring allt de nya de upplever, alla nya kompisar... Alla nya elever för läraren i familjen...

Och här sitter jag, vid datorn, med fjärilar i magen... :)

EQverkstan i bokform!!!

Så roligt, så roligt!!! Nu har vi utökat sortimentet för inspiration och kan erbjuda även en bok för förskoleklass tom åk 3, med handledning och olika övningar efter teman. Den blev mycket finare än vad vi vågade hoppas! De är så duktiga på Argument förlag! Och trevliga, ni skulle träffa dem! Boken finns att beställa på www.argument.se

Efter ett långt blogguppehåll kan det vara dags att starta upp även den sidan av tillvaron. Ska försöka vara lite mera frekvent under hösten på den fronten.

Idag funderar jag över hur lite vi egentligen vet om varandra. En av mina döttrar tog studenten i våras. Idag samlas klassen igen. Det är begravning för deras klasskompis Simon. Han orkade inte mer och tog sitt liv, sommaren efter studenten. Jag kände inte Simon, träffade honom några gånger. Han var en jättefin kille. Verkade vara så glad. Vad lite man vet om vad som rör sig inom de människor man möter. Det gör så ont att han gav upp! Det känns så angeläget att skapa mötesplatser där man kan få prata om sånt som är viktigt i livet. Idag känns det särskilt angeläget. R.I.P Simon!