Viktigt att hitta sätt att hjälpa och stötta barn och föräldrar tidigt! Pratade idag på morgonen med en god vän som jobbar som skolkurator. Hon har precis börjat på en högstadieskola efter att under några år jobbat mest med yngre barn. När jag frågade om hennes nya jobb sa hon att hon älskar att arbeta med tonåringar och det finns hur mycket som helst att göra, men att det kanske är ett ännu viktigare arbete man gör när det handlar om yngre barn. Jag bad henne förklara. Jo, sa hon tonåren är en svår tid, många har det jobbigt men det mesta kanske egentligen är sådant som mer eller mindre går över "av sig själv" - normala tonårsproblem. Det är allvarligare när yngre barn har bekymmer.
Hon refererar till en undersökning om normbrytande beteende där man kunnat se att hos låg- och mellanstadiebarn är det inte så stor procent som ägnar sig åt normbrytande beteende. Tittar man däremot på tonårspojkar så är det en stor "puckel" på några år då väldigt många uppvisar någon form av normbrytande beteende. Fortsätter man däremot att följa de här barnen upp mot 25-års åldern kan man se att kurvan är tillbaka på samma låga procentnivå som i de yngre åldrarna. Dessutom har man kunnat konstatera att det är samma personer som är kvar på "fel sida" i statistiken. När man debuterar med sitt normbrytande beteende är avgörande. De riktigt unga på glid och deras föräldrar behöver stora insatser och mycket stöd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar