Livskunskap på schemat - bra eller dåligt?

I Lärarnasnyheter.se har man (110301) en artikel om livskunskap. 8 av 10 skolor använder livskunskap i någon form, men vad tycker lärarna egentligen, ska det finnas på schemat? Man intervjuar tre olika pedagoger som ger olika svar på frågan. Många kloka synpunkter kommer fram och deras svar visar på ett genomtänkt förhållningssätt. Läs gärna intervjun: Livskunskap på schemat - bra eller dåligt

Ska livskunskap finnas med på schemat? Inte nödvändigtvis, om man på skolan hittar andra genomtänkta strategier för att jobba med sociala färdigheter, värdegrund och hälsa. Den pedagog som i intervjun uppger att de har livskunskap på schemat och att hon tycker att det är bra, Maude Pettersson på Maltesholmsskolan, säger att hon inte säger till eleverna att de har livskunskap utan att de ska ha massage eller leka en lek. Maltesholmsskolan är för övrigt en av EQverkstans prenumeranter. Man behöver inte kalla det för livskunskap, men man behöver hitta vägar att arbeta aktivt och genomtänkt för att skicka med eleverna de färdigheter som vi vill träna i livskunskapen. Det kan man självklart göra, och gör på våra skolor på en massa olika sätt. Mycket av det man vill träna i livskunskapsämnet är sådant som skolan jobbat med i alla tider. Många gånger tycker jag att min uppgift som inspiratör varit att sätta ord på, och ge kredit för sånt som skolorna redan gör. Att liksom ge självförtroende till det fantastiska arbete man gör, vanliga veckor på våra skolor.

Jag tror också att arbetet många gånger kan göras ännu mera effektivt. Vi kan ta konfliktlösning som exempel.Vare sig man har speciella livskunskapslektioner när man får träna konfliktlösning eller inte, så jobbar man självklart massor med att lösa konflikter på olika sätt ute på våra skolor. Vissa perioder känns det förmodligen som om det nästan är det enda man gör. Det tar ibland en lång, lång stund innan alla kommit till ro och fått upp sina böcker (eller läsplattor :-) ) om rasten innehållit konflikter av olika slag. Jag tror att det finns en stor poäng i att träna sina konfliktlösningsfärdigheter förebyggande, när känslorna inte svallar höga. När man inte är i affekt, för då är man så blockerad och upptagen av sina egna känslor att man inte har möjlighet att ta till sig ny kunskap om konfliktlösning. Och konfliktlösning är en färdighet som man inte föds med, utan som man behöver träna och lära sig.

Den största vitsen med livskunskap i ett "här och nu-perspektiv" är kanske att få en grupp som trivs och har roligt tillsammans. Trivs man i sin klass är det en skyddsfaktor på många olika sätt. Att man känner sig trygg är dessutom nummer ett för en god inlärningsmiljö. Att få en grupp att trivas är många pedagoger specialister på! Det kan man göra utan att ha speciella livskunskapslektioner! Om vi på EQverkstan kan få vara med och ge tips på övningar och inspiration för det viktiga arbetet med att skapa goa grupper då är jag helt nöjd med vad vi åstadkommit!

Fördelen med att ha livskunskap schemalagt är främst att det verkligen blir av. Att inte det viktiga arbetet äts upp av andra saker som måste hinnas med som också är viktiga. I vårt moderna samhälle är en del färdigheter ännu viktigare att få med sig ut i yrkeslivet än det varit tidigare. Till exempel förmågan att samarbeta på ett effektivt och respektfullt sätt med olika sorters människor, jobba bra i ett team, kunna skapa god stämning i sin arbetsgrupp och fatta kloka beslut. Jag tror att den sociala arenan är den där våra barn och ungdomar som växer upp har möjlighet att konkurera i framtiden. Förmågan att vara goda ledare och att jobba i kreativa fungerande team.

Däremot är jag inte längre säker på att alla pedagoger ska jobba med livskunskap. På samma sätt som jag inte skulle vara bäst lämpad att undervisa i fysik och kemi, finns det andra som inte är bäst lämpade att handleda i livskunskap. Som skolverket kom fram till i sin utvärdering av program mot mobbning och som pedagogerna i intervjun också belyser, är det mycket viktigt att man är kompetent som ledare och utgår ifrån gruppen man har framför sig när man väljer material och övningar.