Idag bloggar jag inte själv utan återger i dess helhet det senaste veckobrevet från Anders Haglund, som jag tycker är väldigt bra och läsvärt!
"Något som slår mig när jag observerar världen omkring mig är att vi har det bättre nu än någon annan gång i historien. Vet inte om du håller med mig om det här eller om du är en av dem som brukar säga att ”det var bättre förr”. Oavsett, så är det min övertygelse att gamla tiders faraoner och kungar skulle ha hakan nere vid knäna om de fick se vår tillgång på exotiska frukter och andra matvaror oavsett tid på året. Läkarvård, tandvård, rinnande vatten, toaletter och möjligheter att vara på en annan del av klotet efter en dags resande. Nog är det fantastiskt?
Denna min övertygelse till trots så slås jag också av att människor idag inte verkar uppskatta detta överflöd av möjligheter och bekvämligheter. Att vi liksom inte mår lika bra subjektivt som vi objektivt verkar ha det. Vad jag menar är att vår lycka som jag ser det inte verkar hänga med i samma takt som vi får det bättre. Faktum är att många snarast verkar bedrövade och aldrig förr har väl så mycket ”lyckopiller” skrivits ut till folk från alla samhällsklasser.
Vad kan då det här bero på? En ledtråd fick jag från en ekonom, professor Carol Graham, vid universitet i Maryland. Hon upptäckte vid sina studier av människor som rör på sig uppåt på den ekonomiska stegen att de ändå inte var så lyckliga. Skälet till detta var naturligtvis inte att det gick bättre för dem, utan för att de trots sin relativa framgång ändå jämförde sig med dem som det gick ännu bättre för, och därmed upplevde att det inte gick så bra för dem i jämförelse med ”alla andra”.
Än mer märktes detta i en annan studie i USA där man gav två olika scenarier till de tillfrågade: 1. Du tjänar motsvarande 400.000:- om året och bor i en stad där snittet tjänar 250.000:-. 2. Du bor i en stad där du tjänar motsvarande 750.000:- om året och bor i en stad där snittet tjänar 1,2 miljoner om året. Hela 78% valde alternativ 1. Det verkar som vår mänskliga själ endast vet vad som är bra genom att jämföra med något annat och vi gillar inte att uppfatta det som att den jämförelsen ställer vår situation i sämre dager.
Är du med så långt? Tänk nu lite på vår situation idag jämfört med förr då vi bara hade det närmsta grannskapet att jämföra med. Nu kan vi direkt gå ut på nätet och må dåligt om vi får reda på att den där stereon gick att få billigare någon annanstans eller om vi kanske borde ha köpt en annan som är bättre. Eller så tycker vi att grannarna har finare gräsmatta, möbler, julbelysning, bil etc. Räcker inte det för att känna oss otillräckliga på något plan så slår vi på tv:n och får reda på alla ställen vi borde ha rest till, vilka kläder, väskor och skor som man bara måste för att vara blingad och glammig.
Är verkligen allting relativt?
Tycker vi inte ens att det är nog med det, så kan vi alltid titta på en film eller serie där världens bästa manusförfattare har slipat i veckor på att få de rätta kommentarerna att falla vid de rätta tillfällena och få huvudrollsinnehavarna att göra de mest perfekt romantiska saker – på elfte omtagningen. Efter det är det inte konstigt om vi tycker att disk, matlagning, snoriga barn och en partner som somnar i soffan står sig slätt i jämförelsen på passions och förälskelse skalan.
För att inte tala om utseende där vi jämför oss med de allra vackraste i världen som med rätt ljus, världsbäst fotograf, plastikkirurgi och dessutom retuscherade i Photoshop får oss alla att känna oss som mindre attraktiva varelser. Till och med supermodellen Claudia Schiffer utbrast nedslaget när hon fick syn på en reklambild av sig själv: Inte ens jag ser ut så där!
Enligt professor Graham har vi svårt att låta bli att jämföra oss med vår omgivning och ju mer vi anser att dem vi anser som våra jämlikar har det bättre än oss själva desto sämre lottade känner vi oss. Författaren Alain de Botton beskrev det så här: ”Om vi bor i ett dragigt ruckel till hus där vi är beroende av de smulor som en aristokrat i ett uppvärmt slott behagar ge oss, men vi detta till trots ser att alla våra jämlikar lever under samma förhållanden som vi själva så kommer vår situation verka helt normal.
Om vi å andra sidan bor i ett bekvämt hem, har ett bekvämt jobb som vi är nöjda med och via en klassträff får reda på att de flesta av våra vänner nu bor i hus som är större än vårt, köpta för löner som är högre än vår från ett jobb som verkar mer utvecklande än vårt så är det troligt att vi åker därifrån kokande av missnöje över den livssituation som alldeles nyss var tillfredsställande. Den osmickrande sanningen verkar alltså vara att vi inte är ute efter att vara rika och lyckliga utan snarare att vara rikare och lyckligare än våra grannar.
Så vad är då lösningen för att bryta dig ur denna jämförelsens tyranni och faktiskt känna sig framgångsrik och lyckig? Första steget är att inse att våra hjärnor alltid tolkar vår omgivning genom att jämföra saker, så det är ingen större mening med att försöka sluta upp med det. Bättre då att lära sig jämföra användbara saker. Du lyckas med det genom att inse att livet är en subjektiv sport och det gäller att vara väldigt klar över dina egna personliga villkor för att vara framgångsrik och lycklig.
När du väl har kommit så långt att du ärligt kan säga vad du vill, snarare än att gå på vad andra verkar vilja ha, så undviker du frustration och når de rätta känslorna genom att endast jämföra dina framsteg med dina egna mål och drömmar. Alla kan inte vara bäst, men du kan alltid känna lyckan av att veta att du kan bli lite bättre för varje dag. Som person, som förälder, som vän, medarbetare… Så länge du kan jämföra med ditt tidigare jag och känna det – ja, då är du framgångsrik oavsett vad media försöker lura i dig och kan leva livet på egna jämförande villkor."
Kopierat och vidarebefordrat med tillstånd av Anders Haglund "Veckans Anders" www.lifevision.se
Fredagsbloggat från EQverkstan. Önskar Dej en riktigt riktigt skön helg!
En helg full av chanser och möjligheter - det är aldrig kört!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar