Jag har fått ett mantra som jag har upprepat för mig själv under mina skolkuratormånader. Det lyder så här: De flesta barn landar rätt så småningom, men kanske inte just nu och inte hos mig. Jag har förmodligen läst det någonstans. Vi vill gärna se frukten av vårt arbete direkt, men det kan finnas en vila i att göra ett så gott arbete man kan under den tid man träffar ett barn. Sedan får någon annan ta vid. Och tiden får göra sitt, och den naturliga mognaden. Alla bitar är viktiga men tyngden vilar inte bara på dina axlar, eller mina. Det viktiga är alltid relationen.
Idag kände jag mig som en äkta skolkurator när jag satt mitt emellan två fantastiska mellanstadietjejer som blivit ovänner. Är inte det en klassisk skolkuratorroll, att mäkla fred :-) Jag har verkligen ett fantastiskt härligt jobb.
En sak som jag funderar över är alla barn jag träffar som har svårt med det sociala samspelet. De skulle behöva träna på hur man gör när man frågar någon om man ska va, hur man gör när man säger nej på ett bra sätt och vad som är viktigt för att få och behålla vänner. Egentligen en massa EQverkstan saker, men som en intensivkurs med smågruppsövningar för mellanstadiet. Skulle jag få lite tid över tror jag att det skulle bli mitt nästa projekt! Jag träffar de här barnen enskilt, men socialt samspel skulle de kunna träna så mycket bättre i en trygg liten grupp än enskilt med sin skolkurator! Vad tror ni, är inte det en bra materialidé?! Jag skulle vilja ha tillgång till ett sådant material med flera av barnen jag träffar!
Stor måndagskram från ÅsaMia på EQverkstan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar