Allt bygger på relationen

För att kunna guida och stötta en annan människa så kräver det relation. För barn ännu mera än för vuxna människor. Jag tror att man som vuxen kan få insikter på ett lite annat sätt än vad ett barn har möjlighet till. Vi vuxna kan läsa en bra bok, eller lyssna på en bra föreläsning på datorn som föder nya tankar och får oss att ändra inriktning.

För ett barn handlar det nästan uteslutande om att växa och mogna inom sina relationer. I vår individualistiska tid är relationen ett ännu viktigare arbetsinstrument än för tidigare generationer. Där det tidigare räckte med att vara vuxen och därigenom få respekt, krävs det nu att du snabbt blir en tillräckligt viktig vuxen för ett barn för att han eller hon ska lyssna på det du säger. Den sociala kompetensen är a och o. Relationen är vårt allra viktigaste arbetsinstrument när vi jobbar med människor och speciellt när vi jobbar med barn.

I mitt jobb som skolkurator känner jag någon gång emellanåt att andra vuxna kan ha speciella förväntningar på mig som kurator. Tro att jag äger ett eget trollspö som gör att jag kan se igenom ett barn på ett alldeles unikt skolkuratorsätt. Vissa saker kan man förstås lära sig att tolka och se (så sluta för all del inte tro att jag EGENTLIGEN ser rakt igenom dem jag möter ;-)) MEN mitt allra viktigaste arbetsredskap är att skapa relationer. Därför är det också så att du som möter barnen varje dag. På fritids eller i skolan har mycket större påverkanskraft på ett barn än vad jag som skolkurator har. Helt enkelt för att du har mycket längre tid på dig att bli en verkligt viktig vuxen. I många berättelser från så kallade maskrosbarn, alltså en person som mot alla odds vuxit upp och fått ett gott liv, finns det som en friskfaktor en pedagog som såg barnet. En pedagog som fanns där, varje dag, förutsägbart och tryggt. En pedagog som var duktig på att skapa relation. Keep up the good work!

Nu smälter isen i min lilla stad, fantastiskt vackert! Tänk att våren är på gång :-)
Stor torsdagskram från ÅsaMia på EQverkstan