Är föräldramöten viktiga på riktigt eller låtsas både föräldrar och lärare?

 

Hittade en härlig text om föräldramöten. Texten är ett smakprov ur en bok av Lars Collmar från bokförlaget Arguments hemsida. Argument smakprov Boken heter "Ingen äger facit - etiska dilemman för vuxa"

 

 

Kanske något att utgå ifrån när vi planerar våra föräldramöten eller som underlag vid ett personalmöte när vi pratar om föräldramöten. För att våra föräldramöten ska bli viktiga på riktigt. Jag tror nämligen att de är det eller i alla fall skulle kunna vara...

 

 

Ett ögonblick sänkte han garden, och så var han klasspappa.

Det var inte alls hans avsikt när han gick till skolan. Han hade

inte ens en aning om när han kom hem från jobbet att det var

föräldramöte för Kajsas klass.

Men Mirjam höll reda på sånt, hon.

–

Vill du gå på föräldramöte med Kajsas klass eller göra middag

och lägga barnen? hade hon frågat.

Han sa inte vad som flög genom huvet:

– Tack, jag har redan ätit och jag måste ringa om några kundmöten

och gå igenom en del anbud, så jag står över.

I stället valde han klassmötet. Han avskydde att joxa ihop mat åt

ungarna, och det tog en evighet att få dem i säng. Men han tillät

sig en lätt fråga:

– Måste egentligen nån av oss gå? Är inte du också rätt trött?

Mirjam sa, att det var hon. Men Kajsa var ny i klassen och man

måste ju ha en aning om vad som händer i skolan.

– Berättar hon inte själv då? Om det är nåt?

– Du eller jag? hade Mirjam klippt av.

Och då hade han valt klassmötet. Det kunde väl högst vara i två

timmar, från sju till nio? Då var det fortfarande möjligt att sen ringa

Alexandersson och Pelle Crona. Och anbuden hade han i portföljen.

Han kunde gå igenom dem lite diskret under mötet.

Allt fixar sig för den som kan strukturera och prioritera, tänkte

han belåtet.

2

• Utdrag ur Ingen äger facit. © Argument Förlag, Lars Collmar. Du hittar fler smakprov på www.argument.se.

Fast fikat hade han inte räknat med. Plastfika med hembakat av

några morsor som ställt upp. Femton spänn.

Nå, han klämde i sig tre bitar sockerkaka och fyllde halva plastmuggen

med rödmjölk. (Det fanns bara rödmjölk, tyvärr.) Så konverserade

han Jespers och Annas mammor och Ludvigs pappa, utan

att ha en aning om vad vare sig de eller han själv sa. Det gick bra

ändå, som en enklare kundkontakt innan man kom in på affärerna.

Han sålde good will åt Kajsagumman. Faktiskt rätt kul! De skulle

minsann fatta att Kajsas föräldrar var såna som brydde sig. Och som

delade på uppgifterna. Typiskt nog var det nästan bara morsor där.

(Några var fortfarande rätt snygga.) Och så Ludvigs mesiga farsa.

Klockan var över åtta när fröken äntligen öppnade förhandlingarna.

(Visst hette hon väl Lena? Heter inte alla lärarinnor Lena?)

På dagordningen stod stämningen i klassen, terminens utflykter,

skolresan och valet av klassföräldrar.

Diskret öppnade han sin portfölj och bläddrade bland anbuden.

Men det gick inte att koncentrera sig.

Stämningen i klassen var tydligen rätt god. Hade någon hört

något annat?

Lite småtjafs vid pojkarnas omklädning i gymnastiken. Några

killar hade visst bollat med Fredriks kalsonger. Gymnastikläraren

skulle försöka vara med vid omklädningen i fortsättningen och

dessutom prata med de bollande killarna. Bra, nästa ärende!

Fast då började någon förälder tala om risken för mobbing, och

nu kunde han inte hålla tyst.

– Viktigt att inte göra för stor sak av sånt här, tyckte han. Farligt

att se mobbing i vanlig lekfullhet.

Han ångrade sig genast. Tanken hade varit att hindra onödigt

snack, men effekten blev den motsatta.

Den ena efter den andra hakade på.

–Viktigt att se upp med mobbingtendenser innan de blir alldeles

ohanterliga.

–Barn kan vara hemskt känsliga för sånt här.

3

• Utdrag ur Ingen äger facit. © Argument Förlag, Lars Collmar. Du hittar fler smakprov på www.argument.se.

– Precis vad ett föräldramöte ska ta upp.

Nån funderade till och med på ett rullande schema med föräldravakter

vid omklädningen.

Han stönade tyst. Det blev tjugo minuter extra om Fredriks

kalsingar för att han inte haft vett att knipa käft.

Men utflykterna borde väl gå snabbt?

Nej då. Det gick att diskutera hur länge som helst för eller emot

kakor och godis i matsäcken. Och att alla skulle vara solidariska vid

godisförbud. Men nu teg han.

Men den stora skolresan klarade han inte.

Tyvärr råkade han känna till en del om tider och priser och

rabatter för de olika alternativen, så han sa det. Och när samtalet

började gå ner sig i oändligt löst tyckande, så provocerades hans

sammanträdesreflexer.

Snabbt och koncist skisserade han några olika realistiska alternativ

och sågade vänligt de uppenbart orealistiska.

Och så bestämdes preliminärt mälarbåt till Skokloster.

Han åtog sig att begära offert och kolla rabatter. Och kanske (han

bläddrade i filofaxen) – jo, han kunde rent av följa med som föräldraansvarig!

Det skulle verkligen bli kul med en heldag med Kajsa och

hennes klass! (Och det dåliga intrycket från kalsongincidenten var

helt utplånat.)

Återstod val av klassföräldrar. Och vad var naturligare än att

Kajsas driftiga pappa som ändå skulle hålla i skolresan blev klasspappa?

Faktiskt kändes det som om han vunnit en åtråvärd position,

när han trött reste sig och sa hej till alla och gick hem.

Det blåste av honom direkt på gatan.

Klockan var redan närmare tio. För sent att ringa både Alexandersson

och Pelle Crona. Och nu var han för trött i huvet för att titta

på anbuden.

En bortkastad kväll! Dessutom hade han bundit upp sig för nya

möten och en massa extrajobb som han egentligen hade varken tid

eller lust med.

4 • Utdrag ur Ingen äger facit. © Argument Förlag, Lars Collmar. Du hittar fler smakprov på www.argument.se

Frågor:

• ”En så otrevlig karl!” sa min fru, nä jag testade texten påhenne.

Men jag skrev ju bara om mig sjäv, lite karikerat, möligen. Ä

han otrevlig?

•Varfö blev han klasspappa?

•Är  såna här föräldramöten viktiga på allvar, eller låtsas både

föräldrar och lärare? Varför är de viktiga, om de är det? Och

varför låsas man, om man gör det?

•Hur balanserar man arbete, familj och privatliv på ett vettigt sätt?

Går det?