De vi förfasar oss mest över är dem som inte har förmåga att vara rädda om sig

Det finns barn och ungdomar som vi direkt känner en oro i magen när vi träffar. Det är tjejgänget på högstadiet som ständigt har konflikter. De är omväxlande världens bästa vänner som kramar varandra och tjuter i falsett när de träffas efter att ha varit ifrån varandra i 40 minuter. De sätter upp varandra på en piedestal och ser varandra som änglavarelser. Dagen efter kan det ha hänt något och de hatar varandra lika intensivt, verbalt och även handgripligt och kanske framför allt så hatar de varandra via SMS och Faceboook. De här tjejerna uppvisar ofta ett riskbeteende i hela sin livssituation. Skolk, tidig alkoholdebut och riskabla sexualvanor.

De här barnen känner vi igen långt tidigare i livet. Du som förälder kan instinktivt känna redan i hallen när ditt barn tar hem en ny kompis att det här är ett barn som har det kämpigt. Det är inte direkt något barnet gör eller säger men hela utstrålningen gör att det börjar klinga varningsklockor inne i ditt huvud.

Just de här varningsklockorna är något som de här barnen själva saknar. Det är bristen av larm när situationer som hos de flesta skulle starta ett jättepådrag inte utlöser några varningsklockor. ”Nu gäller det att backa hem, att vara försiktig och rädd om sig.” Det larmet finns inte. TV är fullt av de här människorna. Vad är det annars som skulle kunna få folk att vara med i vissa av våra dokusåpor. De vi förfasar oss mest över är de här barnen som saknar larm som vuxit upp till människor som inte har förmåga att vara rädda om sig.

I kombination med ett utvecklat aggressivt beteendemönster är det något av det mest riskfulla en ung människa kan ha. De här barnen lever inte sällan under omständigheter som gör att de utvecklat sitt beteende under lång tid och beteendet är förmodligen helt logiskt för situationen som de tvingats anpassa sig till. Barn är logiska och de flesta av de beteenden vi anser vara helt uppåt väggarna är förmodligen nödvändiga för barnet att ta till, de har inte lärt sig något mer effektivt sätt. Eller så behövs beteendet för att överleva psykiskt i den miljö barnet lever i .

Torsdagstankar  å stor kram från ÅsaMia på EQverkstan