Nu har jag valt veterinär, ringt, och fått en tid. Check. Fast inte förrän på måndag. Skönt att i alla fall ha fått en tid. Nu hoppas jag bara att det inte är något allvarligt med lilla vovven. Dags att släppa, nu gäller det att praktisera lite mindfulness och fokusera koncentrationen där den behövs bäst för det jag står i just nu. Två berättelser kvar var det...

Fredagsvånda

Sitter och våndas lite. Dagens jobbuppdrag är roligt, ska skriva en berättelse till miniormaterialet Karibo 4 som ska komma ut på Argument förlag i början av nästa år. Karibo Har varit med och skrivit berättelser till de tre tidigare delarna, det är jätteroligt. Om förlaget är nöjda med de 5 berättelser jag skickat in så har jag två kvar att skriva. Det är bara det att deadline är 1 oktober och det är snart!!! Och på söndag åker vi på Bok och Biblioteksmässan så då blir det inte mycket skrivet...

Fast... just nu är det inte det jag våndas över, utan helt andra bekymmer. Min lilla papillon Pepsi har fått en knöl på sin svans som vuxit och blivit väldigt stor. Nu verkar den bekymra henne. Jag har lovat att ringa veterinären idag och försöka få en tid, inte kul. Så här sitter jag och skjuter upp telefonsamtalet. Att skjuta upp obehagliga saker är inte något som varken jag eller någon av alla framgångsgurus förordar. Puh! Har druckit en mycket god kopp kaffe och samlat kraft.

Stor fredagskram till Dej som tittat in här på bloggen!
Från ÅsaMia på EQverkstan

Trygghetsråd

Idag har jag gjort ett roligt jobb som jag inte gjort på ett tag. Jag har haft "Kick-off" för "Trygghetsrådet" på två F-6 skolor. Två grupper med omkring 15 barn i varje grupp träffades under två timmar. Just "Trygghetsråd" har jag aldrig träffat förut, men däremot ganska många olika elevgrupper, med olika namn, som valts för att skapa trygghet och sammanhållning på sina skolor.

Biträdande rektor Jenny inledde båda samlingarna med att prata om det 5:e kapitlet i skollagen och bjuda på glassbåtar. En symbol för att vi ska ro åt samma håll om vi ska kunna bygga ännu bättre stämning och trygghet på skolorna (Trygghet och Studiero). Sedan tog jag över och vi pratade om Trygghetsrådets uppdrag och gjorde olika övningar och lekar. Jag har haft en intensiv och jätterolig dag.

Barnen gick även glatt med på att vara "försökskaniner" till en lek som jag bara hört talas om men aldrig provat själv. Det var en galen, rolig lek så den kommer förstås att finnas med i ett utskick framöver...

Tusen tack till Stenhammarskolan och Otterstad skola för att jag fick komma och träffa era härliga Trygghetsråd!

Bästa torsdagshälsningar och en stor kram från ÅsaMia på EQverkstan

Så här tokigt kan det bli när man tappar ett frimärke som sätter sig benhårt fast på fel ställe. Det är väl ändå inte en tillräcklig anledning att kasta och göra om?! Det finns ju massor av plats kvar att skriva adressen på :-D Undrar vad de kommer att tänka på Åbo akademi när de får den här fakturan...

Självbehärskning och självförtroende viktigare än fler matteprov

DN idag Signerat - Susanna Birgersson: Hjärnforskning Självbehärskning viktigare än fler matteprov Forskning visar att icke-kognitiva förmågor som impulskontroll, självförtroende och uthållighet är avgörande för hur livet artar sig. Den goda nyheten är att icke-kognitiva förmågor kan tränas upp. Genom övningar, mentorskap och ett tydligt budskap om elevens förmåga att ta kontrollen över sin framtid kan hjärnan programmeras om.

Vi på EQverkstan jobbar vidare med att serva skolor med övningar och material, med förnyad energi! :-)

Varm i hjärtat!

Idag känner jag en stor tacksamhet för alla som ger av sin fritid som ideélla ledare. Träffade några av Er igår och hoppas att ni känner att ni fick en stund av inspiration och reflektion. Jag är fortfarande varm i hjärtat av Ert engagemang. Tacksam för alla barn som får komma till en fritidsverksamhet med kloka ledare som bryr sig.

"They dont care how much you know, until they know how much you care"

Stort Tack också för den vackra höstdekorationen som förgyller mitt bord.
Tisdagskram från ÅsaMia på EQverkstan

Bestäm över din egen fjärrkontroll - Låt inte andra trycka igång den!

Prioritera det som får dig att må bra!

Den här fredagen sitter jag återigen och funderar en stund över vad jag tycker är det viktigaste att få fram till de ideélla ledare jag ska träffa på måndag. Det finns massor av saker som är viktigt. En statusuppdatering från en vän på FaceBook som hade unnat sig en härlig spa-stund på sin lediga dag fick mig att fundera över något som jag vet att jag tagit upp tidigare på bloggen.

Det är så viktigt att prioritera sånt som får Dig att må bra! VAD du mår bra av, det vet Du bäst själv. Visst finns det saker som är generella, äta, sova, träna, men det är inte riktigt de sakerna jag är ute efter. Mer dem som sätter guldkant på vardagen. Skogspromenaden, fika med en vän, att ta tid för att läsa en bra bok, dansa salsa. Allt som sätter guldkant på vardagen är bra. Så tänker jag.

Ju svårare grupper och barn du möter. Desto viktigare att Du själv fyller på med det som är positivt!
Finns det något som får Dig att må bra som Du kan prioritera den här helgen? De här sakerna prioriterar sig nämligen inte själva.

Stor fredagskram och en önskan om en riktigt härlig helg! Tack för att Du tog dig tid att titta in här på bloggen. // ÅsaMia på EQverkstan 

Tänkvärt

Studieförbundet Bilda har gett ut ett material som de kallar "Se möjligheterna" Därifrån hämtar jag följande sanna historia:

Lena var ny i scoutkåren. Hon var 14 år gammal och äldst bland barnen. Hon var den enda tonårsscouten och hamnade i ålder någonstans mitt emellan att vara deltagare och att vara ledare.

Ledarna funderade på var någonstans Lena bäst skulle passa in. De hade märkt att hon hade lätt för att ta kontakt med de andra scouterna. Hon hade spontant ryckt in och hjälpt till när någon blev ledsen. De kom fram till att de skulle fråga om hon ville bli hjälpledare. Det ville hon. Lugn och trygg fanns hon med i sin patrull.

De andra ledarna kunde tydligt se stora möjligheter för henne att bli en riktigt bra ledare. Hon fick mer ansvar allt eftersom och blev snabbt omtyckt av de andra scouterna. Därför var det med glädje som en av ledarna berömde Lena när tillfälle gavs att prata lite med Lenas mamma.

"Wow, vilken härlig dotter du har!" sa ledaren. "Vi är så tacksamma att hon vill vara med i vår scoutkår! Hon är så duktig och omtänksam med de yngre scouterna, verkligen någon vi känner att vi kan lita på."

Lenas mamma blev högröd i ansiktet. Av Ilska! "Du ska inte stå här och driva med mig och min dotter! Du har ingen rätt att vara så otrevlig mot oss!" Hon fick snabbt in Lena i bilen och åkte därifrån.

Nästa gång det var scoutkväll kom Lena och hennes mamma överraskande tillbaka. "Jag vill verkligen inte att ni driver med min dotter." sa Lenas mamma. Nu en aning lugnare.

"Men jag menade verkligen vad jag sa förra gången." stammade ledaren tillbaka. "Vi är verkligen tacksamma för Lena och vad hon gör här i scouterna."

Det Lenas mamma då berättade kom som en överraskning för ledaren. Lena var, i andra sammanhang, långt ifrån den lugna och omtänksamma tonåring som man såg på scout. I skolan var hon en av de elever som hotade och slogs med både elever och lärare. Ett problembarn med en trolig framtid fylld av kriminalitet och droger. Ingen hade pratat om henne med ord som "omtänksam", "någon att lita på", "härlig dotter". (Lena heter i verkligheten något annat.)

Varför är ungen så stökig?

Jag tror att vi ska börja med att slå fast att även om det har funnits många väldigt stökiga barn i våra grupper genom åren, så kommer de allra flesta ut rätt på andra sidan. De flesta ”folkar till sig”! Det kan vara en hjälp att tänka, för att inte gripas av panik och fundera vart samhället är på väg. Jag tror att vi alla känner drivande härliga personer som var rätt stökiga när de var små eller unga, jag känner flera stycken. Kanske du var en av dem? Det är rätt viktigt att ha med sig när man känner sig lite uppgiven. De allra flesta landar rätt!

Vi behöver avgränsa vad vi kan göra och vad vi inte kan påverka. Vi kan tänka att ett barns beteende beror på att föräldrarna inte sätter gränser. Vi kanske inte säger det, men vi tänker det. Det kan mycket väl vara sant! Många barn idag saknar gränser. Många föräldrar är osäkra föräldrar som släpper sina barn för tidigt, det skapar otrygga barn. Men det är inte den enkla sanningen. Barn är olika. Redan från start har vi olika personligheter och vi har olika förutsättningar av många olika anledningar. Barn som utmanar oss extremt mycket kan ha syskon som fungerar alldeles exemplariskt som vuxit upp i samma familj. Om det nu skulle vara så att gränssättningen inte fungerar hemma hos det här barnet så kan vi ändå inte ändra på det. Att lägga för mycket kraft på att spekulera i varför barnet beter sig som det gör och vad föräldrarna borde göra annorlunda, dränerar oss på energi och får oss att göra ett sämre jobb där vi är. Vi kan bara arbeta med den stund vi har tillsammans i gruppen.

Tack för att Du tittade in här på bloggen! Stor tisdagskram från ÅsaMia på EQverkstan

Ideella ledare

Har börjat förbereda ett utbildnings-/ handledningstillfälle för en grupp ideella ledare som jag kommer att ha nästa måndag. Temat är "Barnen som utmanar". Jag blir så rörd och varm i hjärtat när jag tänker på alla ledare som valt att satsa på barn och ungdomar och ge av sin fritid. Visst är det imponerande. Tusen tack till Dej som är ledare i någon barn eller ungdomsgrupp på något sätt!

Respekt!

Mina tankar handlar om ledarens förhållningssätt och hur vi på bästa sätt kan möta barnen som utmanar oss lite extra. Jag tror att det är väldigt viktigt att vara medveten om att känslor smittar. Ilska föder ilska och lugn smittar med lugn. Inte lätt, men viktigt!

Största måndagskramen till alla ideella ledare! från ÅsaMia på EQverkstan

Idag har jag haft personalutbildning med pedagoger från två F-6 skolor. ROLIGT!! Temat var Mindfulness som redskap i klassrummet. Beställ boken hos Adlibris Hoppas de fick med sig bra saker, både för egen del och som de kan använda sig av i sitt klassrum tillsammans med sina elever! Glad och tacksam för att jag fick träffa alla de här trevliga människorna.

Stor fredagskram från ÅsaMia på EQverkstan

Personalutbildning

Bjuder på en övning som jag kommer att använda på fredagens personalutbildning utifrån boken "Avslappning och Uppmärksamhetsträning - 85 Mindfulnessövningar för klassrummet"

Tankar är bara tankar

Våra tankar berättar inte alltid sanningen för oss. Vi kan tänka att Göteborg är Sveriges huvudstad, vi kan tro att det är sant – men det blir inte en sanning för det. En tjej som skulle byta skola hade massor av tankar om den nya klassen. Hon trodde att hon skulle bli ensam och att ingen skulle vilja jobba med henne när de skulle jobba två och två i hennes nya klass. Hon visste inget om den nya klassen, men ändå fick hon ont i magen redan fyra månader innan hon skulle flytta till sin nya klass.

En metod för att träna på att göra tankar mindre ”farliga” är att göra om dem lite och se vad som händer.

Ta en tanke som jag tror att alla har tänkt.

·         Jag kommer aldrig att somna.!

Läs upp meningen för din bänkgranne.

Lägg till: ”Jag tänker att… men …” och gör en fortsättning och känn om det händer något med meningen.

Stor onsdagskram från ÅsaMia på EQverkstan, som sitter och förbereder sig för att hålla utbildning. :-)

Om Ester och Pappa och om att inte stapla övningar på varandra

Igår när jag satt på tåget satt jag mitt emot Ester och hennes pappa. Det var så härligt att få vara åskådare till deras resa. Pappa hade ett så härligt förhållningssätt till sin dotter. Hon var fem år och ganska snuvig. Det var inte så säkert att hon skulle få gå till dagmamman dagen efter. Pappa hade laddat upp med smörgås och godis till resan och köpt en barntidning med lite pyssel i. Under resan hann de både stava ord och räkna matte, inte på något organiserat sätt utan bara för att pappa på ett lekfullt sätt tog chansen att följa tråden när Ester tog upp den. Jag förstod att den här femåringen redan läste alldeles utmärkt på egen hand. Jag är inte ett dugg förvånad, bara imponerad över pappas sätt att samspela med sin dotter.

På Stockholm central på väg ut är det sista jag hör pappa säga till Ester: "Vad duktig du har varit, det är ju lätt som en plätt att resa med dig!" Jag kände inte Ester eller hennes pappa och kommer förmodligen aldrig att träffa dem igen men jag ler fortfarande när jag tänker på vilken härlig start i livet hon får. Det kändes så tydligt hur mycket de gillade varandra.

Det om Ester och hennes pappa, nu över till dig som använder EQverkstans material. Lite "att tänka på" för att passen ska bli så bra som möjligt:

Ett litet tips är att inte stapla flera övningar på varandra vid samma lektionstillfälle. Eleverna får en varierad och rolig lektion men det är lätt att tiden för reflektion blir för kort.

Det är bättre att ta det lite lugnt och prata om varför ni gör övningarna och ta en övning i taget. Kanske är det bättre att ta bara en övning per dag även om man gör en övning som inte tar så lång tid, istället för att fylla ut ett 60 min pass med flera övningar. Förbered eleverna genom att berätta innan vilket tema övningen kommer att handla om, ge dem gärna lite kort teori om varför det är bra att ta upp just det här temat. Vad är vitsen och vinsten?!

Om övningen tillåter det så lyssna gärna, gärna på någon skön lugn musik vid någon del av passet.
Stor tisdagskram från ÅsaMia på EQverkstan

Godmiddag!

Sitter på tåget igen påväg hem från en härlig Hälsingehelg med släkt, massor av mat och goda vänner. Dagens tankar kommer att handla om ett par små damer. Den ena känner jag väl, den andra har jag bara hört talas om.

Den första damen, nummer ett på mer än ett sätt, är min lilla mamma. Jag lämnade henne vinkande i fönstret bland sina vackra orkideer imorse. Hon är världens sötaste 84-åring och när min bror höll ett litet tal till henne på sin fest i helgen sa han: "Hon är min främste hejaklacksledare!" Jag kan bara instämma. Känner precis detsamma, hon sitter på första parkett och hejar på sina barn fast vi numera är vuxna sedan väldigt många år. Det är en otrolig förmån! Min mamma är djupt troende och säger till mig med lysande ögon. "Tänk, jag börjar få svarta strån igen i mitt vita hår. Det står ju i Bibeln att vi ska få nya vingfjädrar som örnarna," och så skrattar hon och det lyser om henne.

Dam nummer två känner jag som sagt inte, men jag har hört talas om henne genom åren. Min svåger var utbytesstudent i USA och bodde i familj. Genom åren har de hållit kontakten och damen ifråga är mamma i värdfamiljen. I mars ringde hon min svåger och berättade att hon ska fylla 100 år i november och då skulle hon så gärna vilja att han kom och var med på festen med sin familj. Vilken framtidstro att planera sin hundra årsdag i så god tid och vilja ställa till med stor fest med långväga gäster!

Två inspirerande damer! Livet är långt och fyllt av många chanser och möjligheter!
Stor måndagskram från ÅsaMia på EQverkstan

Oro finns i framtiden

Sitter i en tågkupé på väg till Hälsingland för att fira min srorebror som fyller jämnt. Ska bli jättekul att träffa släkten, det blir inte tillräckligt ofta så nu tänker jag njuta! Tågtid är skön jobbtid tycker jag. Har börjat förbereda en personalsamling som jag ska ha nästa vecka. Den är utifrån min bok "Avslappning och Uppmärksamhetsträning - 85 Mindfulnessövningar för klassrummet." (Studentlitteratur)

Läser igenom ett manus för föreläsningen som jag skrev strax innan jul förra året. Medan jag läser börjar en kvinna några rader längre bort ett telefonsamtal. Vi alla i kupe´n får, vare sig vi vill eller inte, veta att hon precis har fått svar på prover från sin läkare. Hon trodde hon hade klimakteriesymptom men det visade sig vara diabetes. "Ja, varför ska jag vara frisk!" säger hon bittert. På hennes konversation förstår man att hon är stressad och orolig över beskedet - förstås!

Jag läser i mitt manus om att vara i nuet. Att kunna fokusera på det som är gott. Det är lugnande, avstressande eftesom oron handlar om framtiden. Hur ska det bli? Vad kommer nu att hända med...? Och så oroar vi oss för alla saker som eventuellt kommer att hända, som vi inte kan göra något åt just nu, utan som alltid ligger i framtiden. Att kunna skilja på det man kan påverka och det man inte kan påverka är en stor konst. Det handlar inte om att ge upp, resignera. Om jag går tillbaka till kvinnan på tåget så hoppas jag att hon, när chocken har lagt sig, kan lägga sin bitterhet åt sidan. Att hon kan acceptera sin sjukdom som hon inte kan påverka, göra det bästa av vardagssituationen som hon kan påverka och ta tag i problemen när de kommer istället för att ta ut all oro i förskott.

En som var mästare på att leva i nuet och ta vara på det goda var Åsa Olausson min medförfattare till boken. Hon dog i cancer i början av året och den senaste personalutbildningen om boken höll vi tillsammans. Åsa kämpade mot sjukdom men var oerhört levande ända till den dag som blev hennes sista. Hon dog i sitt älskade Indien och är en stor förebild i konsten att leva fullt ut.

Det enda man ska ta ut i förskott är glädje! Då kanske man får glädja sig i onödan, men det är ju bara härligt!
Stor fredagskram och Trevlig helg till Dej som hittat hit!
// ÅsaMia på EQverkstan

På jobbmöte på Cafe 3B tillsammans med en stor latte och fina Linda Palm, Linda Palm Creative http://www.lindapalm.se/ Får man ha så trevligt på jobbet?! Ser fram emot spännande samarbete!!

De vi förfasar oss mest över är dem som inte har förmåga att vara rädda om sig

Det finns barn och ungdomar som vi direkt känner en oro i magen när vi träffar. Det är tjejgänget på högstadiet som ständigt har konflikter. De är omväxlande världens bästa vänner som kramar varandra och tjuter i falsett när de träffas efter att ha varit ifrån varandra i 40 minuter. De sätter upp varandra på en piedestal och ser varandra som änglavarelser. Dagen efter kan det ha hänt något och de hatar varandra lika intensivt, verbalt och även handgripligt och kanske framför allt så hatar de varandra via SMS och Faceboook. De här tjejerna uppvisar ofta ett riskbeteende i hela sin livssituation. Skolk, tidig alkoholdebut och riskabla sexualvanor.

De här barnen känner vi igen långt tidigare i livet. Du som förälder kan instinktivt känna redan i hallen när ditt barn tar hem en ny kompis att det här är ett barn som har det kämpigt. Det är inte direkt något barnet gör eller säger men hela utstrålningen gör att det börjar klinga varningsklockor inne i ditt huvud.

Just de här varningsklockorna är något som de här barnen själva saknar. Det är bristen av larm när situationer som hos de flesta skulle starta ett jättepådrag inte utlöser några varningsklockor. ”Nu gäller det att backa hem, att vara försiktig och rädd om sig.” Det larmet finns inte. TV är fullt av de här människorna. Vad är det annars som skulle kunna få folk att vara med i vissa av våra dokusåpor. De vi förfasar oss mest över är de här barnen som saknar larm som vuxit upp till människor som inte har förmåga att vara rädda om sig.

I kombination med ett utvecklat aggressivt beteendemönster är det något av det mest riskfulla en ung människa kan ha. De här barnen lever inte sällan under omständigheter som gör att de utvecklat sitt beteende under lång tid och beteendet är förmodligen helt logiskt för situationen som de tvingats anpassa sig till. Barn är logiska och de flesta av de beteenden vi anser vara helt uppåt väggarna är förmodligen nödvändiga för barnet att ta till, de har inte lärt sig något mer effektivt sätt. Eller så behövs beteendet för att överleva psykiskt i den miljö barnet lever i .

Torsdagstankar  å stor kram från ÅsaMia på EQverkstan

Intressant om diagnosticering
Vad föregick det kraftigt ökande neuropsykiatriska diagnosticerandet av elever med inlärningsproblem och beteendestörningar i Sveriges skolor? Intressant om DAMP, ADHD och DCD. 
Ny studie om tio års debatt om diagnoser, neuropsykiatri och skolan - forskning.se

Läs mer: Ny studie vid Göteborgs Universitet

Stor onsdagskram från ÅsaMia på EQverkstan

Ps. Idag har vi utskicksdag! Du som prenumererar på EQverkstans material kan se fram emot nya fräsha övningar i din inkorg! Ds.

Being sane in insane places

1973 skickade David Rosenhan fullt friska volontärer som simulerade hörselhallucinationer för att få tillträde till olika psykiatriska sjukhus. Varenda en av dem togs in och diagnostiserades för psykisk störning. Efter att de blivit intagna skulle volontärerna säga att de mådde bra, uppföra sig som vanligt och berätta att de inte längre hallucinerade. Personalen ansåg fortfarande att alla volontärerna var psykiskt sjuka, några i månader.

Den andra delen av experimentet uppkom när sjukhus blivit så kränkta att de utmanade Rosenhan att skicka nya volontärer som sjukhusen skulle identifiera. Man identifierade 41 patienter som volontärer. Den verkliga tvisten startade när Rosenhan berättade att han ljugit. Han hade inte skickat några nya volontärer och personalen hade identifierat riktiga patienter som psykiskt friska.

Rosenhans slutsats var att vi inte kan skilja psykiskt friska från psykiskt sjuka på våra institutioner.

Läs mer här

För dig som läst psykologi är det här experimentet ingen nyhet och det är klart att sedan 1973 finns massor av viktig ny kunskap på våra psykiatriska kliniker. Men, jag tror att det är väldigt viktigt att ha med sig att vår förförståelse för en person avgör vår bedömning av personen. Det gäller på alla plan! Om vi innan ett möte fått höra att en person är väldigt trevlig ser vi helt andra saker än om vi fått höra att vi ska träffa en kantig och självupptagen människa.

I skolans värld tror jag också man ska vara försiktig med att bedöma en elev utifrån en diagnos. Vi vill gärna sätta diagnoser för att barnen ska få rätt hjälp. Utmaningen är att inte diagnosen i sig blir en stämpel som gör att vi ser andra saker när vi möter eleven och därför inte ger eleven den hjälpen den behöver. Vi får aldrig se diagnosen istället för att se barnet när vi tittar på en elev.

Stor kram och tisdagstankar från ÅsaMia på EQverkstan

Glad måndag på dig!

Om man försöker övertyga någon annan om något, ökar sannolikheten att man själv följer sin egen uppmaning. Det har till exempel visat sig att när man låter ungdomar göra en presentation och gå ut i andra klasser och informera om varför det är viktigt att använda kondom vid sexuella kontakter, så ökar kondomanvändningen hos gruppen som hållit i presentationen.

Det här borde vi kunna använda oss av i skolans förebyggande arbete! Låt eleverna hålla föredrag och presentationer i andra klasser. Låt dem argumentera för fysisk aktivitet, vad det är som gör att en grupp fungerar bra, goda mat och sömnvanor, vad man kan göra för att motverka stress etc.

Eleverna får träna på att leta fakta och tala inför en grupp. De får öva presentationsteknik och muntlig framställning, PowerPointpresentation och får dessutom möjlighet att skapa sig goda vanor genom att följa sina egna uppmaningar! Bara fördelar!

Stor måndagskram från ÅsaMia på EQverkstan