Har iallafall lärt dem att säga kurator...

Idag har jag gått runt i alla klasser på en av mina nya skolor och presenterat mig. Så många olika människor, så många härliga människor. Jag är alldeles yr i huvudet av alla nya ansikten och namn. Jag vill så gärna lära mig alla namn direkt, jag lider av att inte kunna namnen på dem jag har omkring mig. Fast det fungerar förstås oftast utmärkt även utan namn. Idag ropade ett par barn från klätterställningen: "Nya kuratorn! Nya kuratorn! Kan du hjälpa honom ner?!!" Och det fungerade ju lika bra det med :-) Idag har jag igen försökt förklara för en massa barn vad en kurator jobbar med, det är inte helt enkelt, men ordet kurator lyckades jag tydligen införliva i deras vokabulär iallafall. 

Ibland tänker jag att det vore lättare om alla vore mer som mig, men tänk vad trist det skulle bli i längden. Olikheter gör ju faktiskt tillvaron spännande.
Det är inte en färg utan alla tillsammans som gör regnbågen så vacker!