Framgångsbyrån med nya uppdrag varje dag för att skapa mera lycka. Igår var uppdraget att ta 10 minuter och skriva ner en rolig idé eller ett projekt för framtiden, det blev två idéer som ni kan läsa om i gårdagens blogg. Dessutom fick jag en rolig idé om ett nytt litet "nätverk" senare under kvällen, som jag planterade hos en kompis med gott resultat, börjar man tänka utanför boxen så ploppar idéerna upp som en extra bonus. :)
Dagens uppdrag är att göra en extra snäll handling.
När jag bestämde mig för att haka på lyckoveckan hade jag redan planen klar för det här uppdraget. Jag skulle åka till dotterns skola (11 mil bort) och vara med på en mässa som hon deltog i, så kunde hon åka med mig hem i bilen med hela sportlovspackningen och slapp släpa alla väskor på tåget. Bra, tänkte jag, då har jag det uppdraget klart! Det är bara det att jag trodde att den snälla handlingen skulle ske imorgon och inte idag så då stämde det inte alls i tiden. Visserligen åker jag nog till henne imorgon i alla fall nu när jag ställt in mig på det, då kan hon dessutom övningsköra bilen hem eftersom hon kämpar med körkortet. Men då kan det inte räknas som den extra snälla handlingen det är ju faktiskt fel dag...
På förmiddagen var vi hos revisorn och därför funderade jag inte så mycket på lyckoveckan förrän vi kom tillbaka därifrån. Jag svarade på lite mail, skrev in ett par nya kunder och sedan var det dags för hundpromenaden på lunchen. Jag kom på att jag kan ju i alla fall göra en extra snäll handling mot mina hundar. I vanliga fall på deras lunchpromenad så halvspringer jag mot skogen med mina två hundar hängande som två ballonger i snöre efter mig. Idag bestämde jag mig att de skulle få nosa på de ungefär 100 ställen som de vill nosa på under sin väg mot skogen.
Nu ska ni få höra! För det första så var det riktigt skönt att spatsera en stund istället för att småspringa, för solen sken och fåglarna kvittrade så jag frös inte ett dugg och var inte tvungen att springa för att bli varm. Hundarna verkade förvånade men nöjda. Sedan utstrålade jag nog något annat än vanligt d.v.s. fokuserad blick och målmedvetna steg, för två olika små tanter stannade och berättade att de tyckte att jag hade fina hundar. Dessutom stannade en kille i vit skåpbil och frågade efter vägen. Jag tackade de små damerna ordentligt och log extra varmt mot alla tre. Det kändes riktigt bra i själen, så även om det inte var någon imponerande extra snäll handling så gjorde den mig faktiskt lite lyckligare...
Läs gärna om Den nakna coachen Linda Örtengrens härliga extra snälla handling, och kom ihåg:
Livet är fullt av chanser - det är aldrig kört!
Ha en bra dag! // ÅsaMia på EQverkstan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar