Den viktigaste förbättringen kan vi göra bara genom att göra det vi redan gör på ett lite annorlunda sätt. Strunta i hissen om du inte har något tungt att bära, gå eller cykla till jobb och skola. Kliv av bussen en station tidigare och promenera sista biten - ett lätt val iallafall den här vackra vårdagen... Lycka till!
”På morgonen till sin fyrtioandra födelsedag vaknade Thomas Svensson av att åskan dånande utanför fönstret. När han med lätt sömnfyllda, pliriga ögon tittade ut på de mörka molnen som knappt avtecknade sig mot den i övrigt mörka himlen, gick klockradion på och det första han hörde fick honom att sätta sig käpprakt upp i sängen. Han kunde svära på att den så välbekanta radiorösten sa: Någon försöker att ta livet av dig, Thomas Svensson.
Han blinkade förvånat några gånger och plötsligt så var det de normala nyheterna som strömmade hur radion, men det var ändå med lätt darriga händer som han tände sin första cigarett för dagen. För oavsett om det var verkligt eller endast en hallucination från hans eget undermedvetna, så är ett sådant budskap inget man slår bort i en handvändning. Han hade precis börjat hämta sig när han gick för att hämta in tidningen och det låg ett kuvert ihop med den. Han öppnade försiktigt och där stod de alldeles verkliga bokstäverna: Thomas Svensson, det är någon som försöker att ta livet av dig! Två gånger på kort tid gjorde det än svårare att slå ur tankarna och hans enda fråga var: Vem?
På frukosten, medan han saltade sina stekta ägg, la ost på sin smörgås och smakade på jordgubbsyogurten sa han till sin fru Patricia: Någon försöker att ta livet av mig…
- Vem, frågade hon minst sagt uppbragt utan att veta vad hon skulle tro.
Thomas tittade ner i sin kaffekopp medan han rörde ner ett par bitar socker och skakade på huvudet. - Jag vet inte! Svarade han med en röst som trots att han försökte dölja det var tjock av rädsla.
Hur övertygad han än var av sanningen i att det var något hemskt som pågick, så gick han inte till polisen med sin historia. Det fanns ju vare sig några bevis eller egentliga motiv och de skulle förmodligen bara slå bort hans historia som någon form av åldersnoja. Han bestämde sig därför för att det enda han kunde göra var att fortsätta leva livet så normalt som möjligt. Förmodligen var det ju bara någon som drev med honom - även om det inte var speciellt lustigt.
Han bestämde sig ändå för att vara lite extra uppmärksam på varje varningstecken, men med alla stollar som körde som galningar ute på vägen så var det fullt upp med att tuta och muttra om körkort i cornflakes paket. När han väl var framme på kontoret och han satt bakom sitt skrivbord så ringde telefonen konstant och det var mer mail i inkorgen än vad någon kunde förväntas hinna med att svara på. För att inte tala om alla medarbetare som sprang in och ut och och ville ha hjälp med saker som var på deras ”att göra lista”. Inte konstigt att tankarna bara snurrade och han aldrig hann med sig själv.
Det var inte förrän han lyckats få i sig ett det andra glaset vin till affärslunchen som situationens fulla allvar slog honom. Den stress han redan kände från jobbet blev till en knut i magen och det var knappt att han kunde få i sig det sista av entrecoten och bearnaisesåsen.
- Det är ingen idé att få panik av det här. Sa han till själv medan han tände upp ännu en cigarett till kaffet på maten. Så han jobbade över till klockan var halv åtta som vanligt, gick igenom alla rapporter över middagen som vanligt och tog sina två Propavan sömntabletter för att åtminstone kunna få sex timmars sömn innan det var dags att köra igång igen.
Tiden gick och Thomas följde sin vanliga rutin och medan månaderna flög förbi tog han nästan ett perverst nöje i sin uppenbara förmåga att leva normalt trots "hotbilden".
- Vem som än är ute efter mig, sa han stolt till sin fru, så har han inte fått tag i mig än. Jag är för smart för honom, sa han medan han öppnade en kall öl, tog ett par chips ur barnens "familjepaket" och bytte kanal på tv:n för att se på sporten.
- Det verkar så, men snälla var försiktig ändå. Svarade hon medan hon ställde fram ett fat av sina härligt doftande kanelbullar som hon visste var hans favoriter. Det var som en söt och kaneldoftande smak av barndomen brukade han säga.
Hans mod växte för varje dag och han lyckades undkomma sitt öde i flera år. Men som det måste för oss alla kom döden till slut till Thomas Svensson. Den kom i trappan ute vid kaffeapparaten en dag när det var så mycket att göra att han egentligen inte hade tid med någon kafferast. Han var 54 år och hans fru som oroat sig så för honom begärde en full obduktion. Men den visade inga spår av brott. Bara emfysem, arterioscleros, magsår, levercirros, övervikt, högt kolesterolvärde, förträngningar i kranskärlen, cirkulationsbesvär och en antydan till start av lungcancer.
- Så glad han hade blivit över att veta, sa hans änka Patricia genom tårarna, att han till slut dog av naturliga orsaker och inget annat.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar