Lycklig, väldigt sorgsen och oändligt tacksam!

Ikväll slog det mig plötsligt. Egentligen är det självklart. Men det gick in. Man kan vara väldigt lycklig och väldigt ledsen precis samtidigt! Som jag skrivit om tidigare har min fina kollega och vän förlorat kampen mot sjukdom för precis en vecka sedan. Jag saknar henne massor, vi hade sett fram emot att få jobba tillsammans. Det fick vi, fast bara tre månader. Men med sin fantastiska personlighet och yrkesklokhet kommer hon för alltid att inspirera mig att göra ett bättre jobb. Jag är så tacksam att jag fick lära känna henne! Sorgen finns i kroppen, samtidigt som tacksamheten och glädjen.

Jag har skrivit tidigare i bloggen om att välja fokus, att välja tacksamhet, att välja glädje! Min kollega var mer levande under hela sin sjukdom än vad många andra helt friska människor är. Hon verkligen levde till sin sista dag. Det är en källa till inspiration.

En annan sak som vandrat i min hjärna idag är vilka olika bilder vi presenterar av oss själva i olika situationer. Jag har i jobbet förmånen att få träffa många barn i en situation när de ofta visar en ljuvlig sida av sig själva. Jag förstår att de i andra sammanhang visar helt andra sidor. Många barn fastnar i en roll i sin grupp som är svår att komma ur. De tillåter, eller har av olika anledningar inte möjlighet att visa, de bitar som lätt kommer fram i en lugn och kravfri situation när de istället befinner sig i en stor grupp tillsammans med sina kompisar.

Jag blev lite fnissig idag när en mellanstadiekille satt i samtal inne hos mig. När han suttit blick stilla på sin stol och vi pratat i gott och väl 35 minuter tittar han allvarligt på mig och säger: "Jag kan inte sitta stilla!" Jag fick svara: "Det märks inte!"

Skulle jag gjort någon slags bedömning av den här killen bara utifrån vårt samtal skulle jag förmodligen skjutit rejält snett vad det gäller hans bekymmer. Det är viktigt att ha med sig att man inte har någon heltäckande bild.

Vill önska Dig en härlig helg! Stor fredagskram från ÅsaMia på EQverkstan