Idag snurrar mina tankar omkring det här med självförtroende och självkänsla och hur språket påverkar. Vi har på senare år fått lära oss att det är färskvara och behöver påfyllning. Vi har också fått veta hur viktigt det är med självförtroende och självkänsla för vårt välbefinnande, både psykiskt och fysiskt.
Jag gjorde en övning med en personalgrupp. Den gick ut på att man skulle ta ett positivt omdöme som stämde in på en själv i sin jobbsituation. Den lilla lappen med omdömet på skulle man läsa upp för de andra deltagarna när alla hade valt "sitt" omdöme.
För att starta igång övningen så valde också jag ett omdöme om mig själv. Jag valde "Jag är bra på att se det positiva". Jag jobbar ju med att hitta på övningar för att stärka självförtroende och självkänsla så visst borde jag ha tränat en del...
Det som överraskade mig själv var mina egna tankar som överföll mig när jag skulle läsa upp min lapp. Plötsligt var det svårt att läsa innantill exakt det som stod på lappen. Istället ville jag lägga till extraord. "Jag är ganska bra på att..." En annan i gruppen var ännu snabbare än jag på att ursäkta sitt val och när vi läste upp lapparna fanns det fler tilläggsord, "lite", "ganska" och "kanske"...
Språket påverkar självförtroende och självkänsla. Det påverkar också hur de andra runt omkring ser på oss och på saker vi gör. Under en period jobbade jag i ett projekt. Oscar som var projektledare var duktig på att informera om projektet. När Oscar var föräldraledig gick jag in som projektledare, när jag berättade om vårt projekt fick jag jobba med de här bitarna med "lite, ganska och kanske". När jag skulle informera lät projektet helt enkelt inte lika bra som när Oscar berättade om exakt samma saker. Det var inte det att Oscar förskönade, det handlade inta alls om det. Han var bara bra på att stå för de bra saker vi faktiskt gjorde. Det är viktigt vilka ord vi använder.
Det handlar inte om att vi ska börja överdriva, eller låta stöddiga. Inte att vi ska börja skriva folk på näsan hur saker "är" istället för hur "vi tror att de är" - inte alls, ödmjukhet är en av de finaste mänskliga egenskaperna. För mycket stöddighet får åtminstone mig att stänga av öronen och sluta lyssna.
Jag skulle bara vilja uppmuntra både mig själv och alla andra att inte använda ord som förminskar och nedvärderar oss själva och det vi gör och får det att låta osäkert. Vågar vi stå upp för oss själva, både det vi är och det vi gör, så ökar vårt självförtroende och vår självkänsla och därigenom också vårt välbefinnande. Det gör också att andra kommer att lyssna på det vi har att säga. Så om vi skulle träna på det idag så kanske det skulle hjälpa lite...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar