Svaghet eller styrka?

Han var tio år och fast besluten att börja träna judo, trots det faktum att han förlorat sin vänstra arm i en bilolycka. Så han började träna judo hos en japansk mästare, och det visade sig att han var riktigt duktig. Därför kunde han inte förstå att han efter tre månader bara hade fått öva på ett enda kast.

"Sensei", frågade han till slut, "borde jag inte få lära mig fler kast?"
"Det här är det enda kast du kommer att behöva", svarade mästaren.

Pojken förstod inte riktigt men han litade på sin sensei och fortsatte öva på kastet.

Flera månader senare var det dags för pojken att delta i sin första tävling. Till sin stora förvåning vann pojken sina två första matcher mycket enkelt. Tredje matchen visade sig vara svårare, men när motståndaren till slut blev för ivrig kunde pojken också i denna match använda sitt kast och vinna matchen. Han var nu i final.

Finalmotståndaren var större, starkare och mer erfaren. När matchen pågått ett tag, begärde domaren time-out av rädsla för att den mindre pojken skulle skada sig. Han var på väg att stoppa matchen när pojkens sensei hindrade honom. "Låt pojken fortsätta", insisterade han, och domaren gav slutligen med sig.

Efter att matchen satts igång igen, dröjde det inte länge innan motståndaren gjorde ett misstag och sänkte garden. Pojken kunde använda sitt kast och fick sin motståndare på fall. Den enarmade pojken hade vunnit matchen och hela turneringen.

På väg hem gick pojken igenom alla matcher i huvudet, och alla rörelser som han och de olika motståndarna gjort. Han kunde inte heller nu förstå hur han lyckats vinna sina matcher med bara ett enda kast. Till slut samlade han mod och frågade:
"Sensei, hur kunde jag vinna alla matcher med bara ett enda kast?"

"Du vann av två anledningar", svarade mästaren leende. För det första har du nästan kunnat bemästra ett av de svåraste judokast som finns. Och för det andra är det enda kända försvaret mot just detta kast att gripa tag i motståndarens vänstra arm."

Pojkens största svaghet hade blivit hans styrka.

Ur: "Det är aldrig kört!" av Kristina Reftel, Argument förlag