Jag gillar mitt jobb!!! Det svåraste i mitt jobb är att prioritera vilka barn jag ska träffa och hur ofta jag har tid att träffa dem. Vissa perioder tar möten och kartläggningar all tid från träffar med barn som inte är direkt akuta ärenden. Det känns frustrerande många gånger.Jag gillar för det mesta både möten och att göra kartläggningar men det tar mycket tid. Jag får lära mig att ta en sak i taget och inte försöka trycka in mer i schemat än vad som går, men det är tufft när jag möter barn i korridoren som tittar på mig med tillitsfull blick och säger "När får jag träffa dig nästa gång?" när jag vet att det är ett barn som ligger en bit ner på den prioriteringslista jag måste ha. Eller när pedagoger säger: "Hon skulle behöva träffa dig varje gång du är här." och jag håller med, fast hur gör man när det finns många sådana barn?? För det finns många av dem.
Det är nog bara att gilla läget och göra det bästa av den tid man har, där man är, med dem man har omkring sig.
Idag har jag hunnit träffa två barn mellan möten, kartläggningar och flängande från en skola till en annan. :-) Vi den ena träffen gjorde jag en "giraffskala" som jag beskrev i tisdags. Eleven jag träffade pratade på utifrån skalan och det blev ett riktigt bra samtal. När jag frågat om några olika ord och vi pratat en bra stund, tyckte han att det verkligen var min tur att göra en "giraffskala" och satte sig att plita på ett papper. Jag fick inte titta. Jag trodde att han knåpade ihop en skala med något annat djur men det visade sig att jag skulle bli intervjuad och papperet nedan kom fram.
Det kanske inte syns riktigt vad det står, även om jag nu har lärt mig att vrida bilderna åt rätt håll :-), men det handlar om hur jag känner mig när jag är hemma, när jag är i skolan, när jag är med mina kompisar och hur jag känner mig när jag är i min bil. "Hur mår du om din bil?" Haha, såååå gulligt!
Alla de här gosebarnen är min stora löneförmån!!
Stor fredagskram och en riktigt trevlig helg önskar jag dej som hittat hit! Nu ska det bli tomatpaj i det Alterydska hemmet. På söndagmorgon skickar vi iväg yngsta dottern på skolresa till Polen. Kul, absolut, men jag kommer att vara orolig och sakna henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar