I boken "Bära eller brista" (Rökenes, O.H. och Hanssen P-H. 2007) lyfter författarna upp relationens betydelse i alla yrken när man arbetar med människor. Kanske framför allt när man ska vara en del i att möjliggöra förändring hos en annan människa. De refererar till undersökningar på gruppnivå av vad som är den främsta förklaringen till förändring hos människor som går i psykoterapi. Hubble, Duncan och Miller (1999) kallar dem för -The Big Four: 40 procent beror på klienten själv och på faktorer utanför terapin, 30 procent beror på relationen mellan terapeut och klient, 15 procent beror på hopp och förväntningar och 15 procent beror på valet av metod eller terapimodell. Valet av behandlingsmetod har alltså en liten betydelse för behandlingseffekten.
Jag tror att samma procentsatser skulle kunna gälla även lektioner i Livskunskap. Självklart ska man validera modeller och metoder men man får inte glömma bort att relationen är viktigare än metoden. Har man inte en bra relation till sin grupp, hjälper det inte vilken metod eller vilket material man än använder. Och det omvända, en duktig pedagog som har en varm relation till sina elever och ett professionellt, genomtänkt förhållningssätt kan rädda i stort sett vilket material som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar