Kommer precis ifrån mitt troligtvis sista utvecklingssamtal, som förälder, i grundskolan. Det känns lite vemodigt. Har träffat samma handledare de senaste 6 åren eftersom döttrarna tagit vid efter varandra på samma högstadieskola. Nu var det dags för avveckling... Tänk att 6 år gått så fort! Högstadietiden är en härlig tid av utveckling både personligt och kunskapsmässigt och det är läckert att få följa den som förälder. Det är spännande att höra andra vuxnas bild av mitt barn och hennes lärande.
På döttrarnas skola har man under den här tiden jag fått vara förälder där, infört datasystemet schoolsoft. Jag tycker det har fungerat bra och underlättat kontakten mellan skola och föräldrar. Formulären man använder sig av inför utvecklingssamtalen blir också allt bättre tycker jag. Skolan blir allt proffsigare på de bitarna helt enkelt.
Idag när jag kom in på skolan doftade det våfflor redan innanför dörren. I cafét jobbade elever så svetten lackade med att baka till en jättekö utanför luckan som var sugna. Högstadietiden är en märklig tid för dem som lever mitt i den. Mycket av känslor som åker berg och dalbana. Närhet och känslor av utanförskap. Livet är så pulserande, det känns märkligt att vi i vår familj inte längre kommer att vara en del av den världen. 15-åringar är så härliga! Alla borde ha en i sin familj, alltid, jag kanske får ta och adoptera en...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar