Om Barnperspektiv och vuxenperspektiv

Första dagen på en hel vecka som jag jobbat på EQverkstan. Härligt att få sätta sig vid datorn! :-)
Efter veckan som gått har mina tankar den här förmiddagen snurrat omkring att vi behöver vara mer rädda om varandra och att allt skulle bli så mycket bättre om vi tänkte och pratade gott om varandra. Så här har jag tänkt:

Jag tror att vi kan lära oss en hel om HUR vi kan vara rädda om varandra och hjälpa varandra att skapa världens bästa skola genom att tänka utifrån perspektivet barn/vuxna. Det är nämligen inte så stor skillnad på barn och vuxna som vi ibland tror... Barn och vuxna vill bli omtyckta. Barn och vuxna mår bra av att bli sedda för de bra saker de gör. Barn och vuxna vill bli behandlade respektfullt. Barn och vuxna vill göra ett bra jobb. De flesta barn och vuxna har ganska bräcklig självkänsla.

När vi ska hjälpa och stötta ett barn tror jag att vi kan ha hjälp av att fundera utifrån hur vi själva skulle vilja bli bemötta. Framför allt är det viktigt att skapa en bra relation. Det är svårt att ta till sig kritik och korrigering av någon man inte respekterar och gillar. Försöka hitta samarbetslösningar, jobba tillsammans mot målet, förutsätta att eleven vill göra ett bra jobb, tänka på att om det går försöka ge beröm när andra hör men tillsägelser när andra inte hör, försöka göra allt respektfullt, inte prata över huvudet på eleven, visa att vi bryr oss etc. Listan kan göras hur lång som helst på saker som vi vuxna skulle tycka var viktigt om det var vi som var elever. Lätt i teorin men svårt när man är stressad eller är mitt i en besvärlig arbetssituation.

Men också tvärtom. Vi som jobbar för att ha barnperspektiv behöver på samma sätt tänka att vi bemöter vuxna, kollegor och andra yrkeskategorier på samma genomtänkta sätt som förhållningssättet vi tänker är så viktigt i mötet med barnen. Såklart man kan, och ska, ställa helt andra krav på professionella vuxna än på ett barn. Det är inte alls det jag är ute efter. bland tror jag bara att vi glömmer bort att ALLA människor vill vara omtyckta, och växer av att bli sedda. Inte heller vuxna kan göra ett bättre jobb om de känner sig anklagade, om de inte känner förtroende, om det inte finns någon relation. Ibland tror jag att vi glömmer bort att principerna för barn och vuxna är desamma.

Ja det var mina snurrande tankar den här förmiddagen... Funderar på att göra en övning om hur man säger till på ett snällt sätt, men den har faktiskt inte något att göra med mina tankar här ovan. Det skulle man kanske kunna tro, men den är faktiskt sprungen ur ett helt annat mycket mer konkret sammanhang.
Stor fredagskram till er alla goa barn och pedagoger där ute! // ÅsaMia Alteryd på EQverkstan