Bra inlägg om vikten av förebilder av författaren till Eva och Adam, Johan Unenge. Från Sydsvenskan:
http://www.sydsvenskan.se/asikter/pappor-fatta-mod-och-ta-samtalet-med-era-soner-om-vikten-av-lasning/

"Jag vet att det är jobbigt. Kanske har du inte tänkt att det skulle vara nödvändigt, nu med all ny teknik och allting. Världen är ju så mycket mer tillgänglig nu. Annat var det när vi växte upp. Och kanske tänker du att just din kille ska fatta det här av sig själv. Men det verkar inte som om det går av sig själv. Och inte verkar det som om skolan riktigt förmår berätta det där på ett sätt att det går in. Tjejerna har inte alls det här problemet. De verkar fatta. Det tydligaste beviset på det är den totala kvinnodominansen på så gott som samtliga högskoleutbildningar.

Kopplingen mellan läsvana och bra betyg är det ingen, alltså ingen, som ifrågasätter. Ändå står vi där och hejar på killarna när de spelar fotboll, kommer med förslag på laguppställning, introducerar våra killar i vårt fotbollslags hela rika universum. Vi kör dem till träningen och säljer alla deras salamikorvar som klubben kräver. Allt detta gör vi. För våra killars skull. Vi kan till och med sträcka oss till att pedagogiskt förklara sambandet mellan karaktär och resultat. Att träna fast det regnar. Att acceptera att sitta på bänken. Inte kul men danande. ”Allt kan inte vara kul”, får de höra om de tar för mycket för givet.

Men när det kommer till det där med böcker backar vi. Som om vi inte fattar kopplingen. Som att kopplingen mellan träning och resultat var helt bortglömd.

Det är dags för det där samtalet. Om framtiden, om att det kanske är en läsvana som skulle få sonen att prestera ett snäpp bättre i skolan. En vana att varje kväll bli underhållen av skrivna berättelser istället för GTA, Fifa eller WOW. För du behöver inte komma dragande med ”Röda rummet” eller Hemingway. ”Berts dagbok” funkar bra. Det är läsandet i sig som fungerar som värsta träningspasset för din killes hjärna. Men du måste ta mod, knacka på, slå dig ner på sängkanten och prata med den där ryggen som sitter vänd mot dig. Den där killen som nyss var en liten kille du läste godnattsagor för. Nu en människa som är på väg att bli vuxen utan den där läsförståelsen han så väl kommer behöva. De där snabba reaktionerna, de robotliknande rörelserna när han navigerar sitt rymdskepp i universum på en flimrande skärm är inte det som för honom närmare universitetet.
Du får ju räkna med att bli ifrågasatt. Kanske till och med få det tillbakakastat i ansiktet. ”Men vadå, farsan. Du läser ju aldrig böcker?”

Men det finns hjälp att få. På Norra Fäladen startar en bokcirkel. Bara för pappor. Såklart kan man ha en väldig nytta av det som pappa till en tjej också. Och inte minst få tips av andra pappor på hur man ska våga ta det där känsliga samtalet.

Men det måste göras. Det vet vi ju innerst inne. Tusen pappor i Skåne har just fått erbjudandet. Hittills har två hoppat på.

Johan Unenge