Boktips!

"Himmel, helvete och allt däremellan - Om känslor"(Natur och Kultur 2009)

KBT inspirerad bok om känslor av Anna Kåver, intressant för oss som jobbar med Livskunskap.

Ett litet exempel ur boken handlar om vikten av tydlig kommunikation.

Sid. 102 Vikten av tydlighet
Vi tar oss tillbaka till kommunikationens betydelse en stund. Tänk på att människor i din omgivning inte kan veta vad du känner och tänker, om du inte talar om det för dem. Det här är en vanligt återkommande situation i all behandling av konflikter och besvikelser i relationer. Parterna har varit otydliga för varandra. Du behöver helt enkelt sätta ord på dina känslor.
Föreställ dig att du träffar en god vän över en kopp kaffe. Du kommer till mötet med tungt sinne. Livet känns inte som det ska, du är trött och omotiverad till det mesta. Inget konkret finns att skylla på. Du har utåt sett ett lyckosamt och bra liv. Ändå gnager oron och håglösheten. Du vill berätta, men är inte säker på att vännen ska förstå. Kanske skäms du lite för att du känner dig ”svag” och gnällig. Ni talar om ditt och datt under tiden som du sänder ut små otydliga trevare, hopps att hon ska förstå din undertext. Men vännen tycks inte förstå. Hur du mår är inte uppenbart för henne. Efteråt kommer din besvikelse. Varför lyssnade hon inte? Var hon över huvud taget intresserad av dig? Hon bara pratade på om sig själv. Är hon egentligen någon att satsa på? Din lust att träffa henne igen sjunker mot noll och relationen är plötsligt i gungning.
Det här är ett exempel på vad otydlig kommunikation kan ställa till med. Vi är ofta sämre på att läsa av varandra än vad vi tror och hoppas. Du behöver naturligtvis tala ur skägget och sätta ord på hur du känner. Det är inte alltid så lätt, delvis därför att vi själva inte alltid riktigt vet vad vi känner.

Den person som tror att den kan får förmodligen rätt - men det får även den som tror att den inte kan.

(Henry Ford)

Traditionell ANTundervisning i skolan beöver bytas ut

Traditionell ANT undervisning i skolan som många av oss minns den, och som den på många håll bedrivs fortfarande ger inte någon effekt. Många minns säkert före detta narkomaner eller alkoholister som kom och berättade om sitt liv för oss på högstadieskolorna. Sedan fick vi göra väggtidningar om olika narkotiska preparat.

Undervisningsmetoden ger unga kunskap om alkohol och narkotika, men har inte någon effekt när det gäller att få unga att skjuta upp sin alkoholdebut eller att dricka mindre. Den här typen av undervisning som bedrivs i bästa välmening behöver ersättas av metoder som fungerar.

Sven Bremberg, läkare och ansvarig för hälsofrågor på Folkhälsoinstitutet, FHI säger till DN: (Publicerat 2009-10-18 00:24) - FHI vill att skolorna fokuserar på föräldrarstöd och att eleverna stärker sin egen självkänsla. Man behöver inte prata om alkohol alls, i stället vill vi att man undervisar om socialt emotionellt lärande, att barnen förstår sina egna känslor.

Island är ett föregångsland på området alkoholprevention. Där får föräldrarna brev hem om att barnen ska undervisas i livskunskap. – Vi vill förbereda föräldrarna på barnens frågor om alkohol och droger. Barnens undringar kommer inte alltid i skolan och då är det bra om föräldrarna är förberedda, säger projektledaren Rafn M Jonsson vid The Public Health Institute of Iceland.

Man kan vara glad och ledsen samtidigt

Läste en jättefin artikel i UNT idag. Thomas Sjödin, som förlorat två av sina barn som tonåringar intervjuas. Han skriver: "Jag har upptäckt att man kan vara glad och ledsen samtidigt."

Jag har läst några av Sjödins böcker och kan varmt rekomendera dem. Läs gärna artikeln på: http://www2.unt.se/pages/1,1826,MC=81-AV_ID=968394,00.html?from=puff

Ungdomar och internet

En kort sammanfattning av mina tankar och vad jag tycker var det viktigaste i en föreläsning om "Vad unga gör på internet" i eftermiddags. Föreläsningen hölls av Fredrik Ohlin och Elza Dunkels bok"Vad gör unga på nätet?" (2009) var förberedelselitteratur.

Medievärlden förändras, vi vuxna är immigranter där barnen är infödda. (Prensky 2001)

Där vi är konsumenter är de unga både konsumenter och producenter. Där vi hämtar information använder de unga nätet för både information och kommunikation.

En vän till mig som föreläser om etik och internet, Janne Svärdhagen, uttryckte det: "Tekniken är ny - människan är densamma, jag vet inte vilket jag är mest orolig för..." Nätet i sig självt är kanske inte bekymret. Man kan fundera på hur världen som barnen möter utanför internet ser ut. Vad som ger löpsedelsrubriker m.m.

Vad gör då de unga på nätet? Söker information, kommunicerar, lyssnar på musik, kollar på filmer och spelar spel.

Internet är en chans för många unga, det är andra statusnormer som gäller än vad som gäller "in real life". Väljer jag att inte ha cam är det inte någon som ser hur jag ser ut eller vad jag har för kläder på mig när jag chattar. Bakom skärmen är vi minder hämmade. Inte lika blyga. Det är ett ständigt bekräftande av varandra som pågår. Fredrik kallade alla "äääälskar dig <33333" för sociala smekningar - ett rätt passande namn, tycker jag.

Internet är en möjlighet men kan självklart också vara ett bekymmer. Vi vuxna behöver vara bollplank och ge utrymmer för unga att diskutera problemen med att vara rädd om sig på internet. Det är väldigt lätt för ett barn att hamna på fel sidor när man söker information och råka se bilder och saker som man inte vill se. Det är illa om den sexualupplysning tonåringar får är den som de själva hittar via nätet. Det är inte heller självklart vad som är lämpligt att lämna ut om sig själv. Gränsen mellan privat och offentlig suddas ut. Det man ska vara medveten om är att bilder och filmer man lägger ut "aldrig försvinner" utan lätt kopieras och sprids. Det man skickar till någon, kan skickas vidare.


Vad det gäller nätmobbning så kan man problematisera och fundera över om det är ett speciellt fenomen som skiljer sig från annan mobbning. Är man mobbad på nätet är man nästan alltid utsatt för mobbning utanför nätet också enl. föreläsaren. Internet är bara en ny arena. Inget tyder på att mobbning är märkbart vanligare online än offline. Nätmobbning är vanligast i 12-13 års åldern och minskar i omfattning längre upp i åldrarna. Det som är bra i utredningssyfte är att mobbning på nätet är lättare att dokumentera än annan mobbning. Rådet man kan ge om någon blir angripen är: "Gå inte i svaromål men dokumentera!"


De flesta barn hanterar riskabla kontaktförsök på nätet bra. Dunkels tips om någon okänd vill träffas är att mötas på ett ställe där det är mycket folk och att alltid ha en kompis med sig. De flesta barn och unga umgås dock bara med kända vänner på nätet.

Sammanfattningsvis citerar jag en psykolog som jag inte längre kommer ihåg namnet på som blev intervjuad om barn och internet för ganska länge sedan. "Internet är som livet självt - det kan vara farligt."

Majonnäsburken och två koppar kaffe...

Fick en liten berättelse på mailen av en god vän, den här gillade jag!

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken . Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade, jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

Dagens guldkorn

Vänskap är som ett bankkonto: Man kan inte ta ut gång på gång utan att sätta in något.