Jag höll i förra veckan en föreläsning om självförtroende och självkänsla. Så av naturliga skäl har mina tankar snurrat en del runt de frågorna de senaste veckorna.
Läste idag en artikel på Oprah.com som gav lite tankar. I min föreläsning ligger tyngdpunkten på att vi behöver var förankrade i att vi duger som vi är, snarare än att vi är våra prestationer. För mig är det skillnaden på självkänsla och självförtroende. Självförtroende handlar om våra talanger och prestationer. Jag tror att vi mår bra av att öva på att tycka om oss själva. Jessica Henderson Daniel vänder lite på resonemanget.
"One of the major tasks of adolescence is, 'Who are you?'" says Jessica Henderson Daniel, PhD, associate professor of psychology at Harvard Medical School. "Belonging and finding your niche in terms of assets and liabilities is colored by what other people see—because you don't live in a bubble. More often than not, girls don't look like what they think they should look like." There is a critical window of opportunity in early childhood when it is possible to infuse a girl with a sense of self-worth that is not based on the size of her breasts or the luster of her hair, says Daniel. "People generally fall short of the media ideal, which is why I advocate helping youngsters prepare for adolescence in their elementary years, building up their skills so they have proof that they are more than an image. Youngsters who have pride in accomplishment are more anchored."
Hennes resonemang gör ingen uppdelning av självkänsla och självförtroende utan uppdelningen ligger mellan "image" och prestationer. Jag tror vi behöver hjälpa barnen att träna både självkänsla = mitt värde i mina egna ögon och självförtroende = mina talanger och prestationer. Vi ska hjälpa dem i tidiga år när vi har chansen, under tiden som Daniels beskriver som :"...a critical window of opportunity in early childhood when it is possible to infuse a girl with a sense of self-worth that is not based on the size of her breasts or the luster of her hair"
torsdag 26 februari 2009
tisdag 24 februari 2009
Våra handlingar påverkar våra känslor
I vår tid och vårt samhälle ska man känna för allting. Det har sina goda sidor. Förr tvingades man till både bra och dåliga saker. Men ofta är det lättare att styra handlingen än känslan.
En god vän som är präst berättade att han i sin predikan i söndags talade om det här, och som ett exempel tog hanTherese av Jesusbarnet - en medeltida nunna - som bestämde sig för att bemöta den syster hon hade svårast för, med kärlek och vänlighet.
När så handlingen fick makten, skriver Therese att känslan efter hand följde med. Det som började med en "oärlig" men medveten handling, slutade i att hon, med sant hjärta, kunde säga: "Jag älskar dej, min syster".
En god vän som är präst berättade att han i sin predikan i söndags talade om det här, och som ett exempel tog hanTherese av Jesusbarnet - en medeltida nunna - som bestämde sig för att bemöta den syster hon hade svårast för, med kärlek och vänlighet.
När så handlingen fick makten, skriver Therese att känslan efter hand följde med. Det som började med en "oärlig" men medveten handling, slutade i att hon, med sant hjärta, kunde säga: "Jag älskar dej, min syster".
fredag 20 februari 2009
Bara ett liv?
Min äldsta dotter går andra årskursen på gymnasiet och hade en fantastisk religionslektion den här veckan som hon kom hem och berättade om. Hennes lärare började med att skriva en fråga på tavlan: "Vad skulle du göra om du visste att du bara hade en timme kvar att leva?"
När klassen funderat och skrivit ner sina tankar, ställde han en ny fråga. "Vad skulle du göra om du visste att du bara hade en dag kvar?" Klassen funderade och skrev på samma sätt.
Sedan ställde han fråga nummer tre: "Vad skulle du göra om du bara hade ett år?"
Till sist skrev han fråga nummer fyra: "Vad skulle du göra om du bara hade ett liv?"
Uppgiften är jättebra och tankeväckande. Livet är kort. Förmodligen skulle vi behöva föra över en del av sakerna från listan om vad vi skulle göra om vi visste att vi bara hade ett år, till listan över det vi vill göra med vårt liv. Min dotter sa att hon hade kommit på att hon skulle berätta mycket mer för människor runt omkring henne att de betyder mycket för henne och att hon tycker om dem. Det skulle hon göra om hon bara hade haft ett år kvar att leva. Och det vill hon göra när hon bara har ett liv... Vi har ju bara ett liv, det är iallafall vad jag tror, och det livet är dessutom kort...
När klassen funderat och skrivit ner sina tankar, ställde han en ny fråga. "Vad skulle du göra om du visste att du bara hade en dag kvar?" Klassen funderade och skrev på samma sätt.
Sedan ställde han fråga nummer tre: "Vad skulle du göra om du bara hade ett år?"
Till sist skrev han fråga nummer fyra: "Vad skulle du göra om du bara hade ett liv?"
Uppgiften är jättebra och tankeväckande. Livet är kort. Förmodligen skulle vi behöva föra över en del av sakerna från listan om vad vi skulle göra om vi visste att vi bara hade ett år, till listan över det vi vill göra med vårt liv. Min dotter sa att hon hade kommit på att hon skulle berätta mycket mer för människor runt omkring henne att de betyder mycket för henne och att hon tycker om dem. Det skulle hon göra om hon bara hade haft ett år kvar att leva. Och det vill hon göra när hon bara har ett liv... Vi har ju bara ett liv, det är iallafall vad jag tror, och det livet är dessutom kort...
onsdag 18 februari 2009
Göra förlåt!
Att bli osams ibland är något som hör till när vi människor samspelar.
Det är inte något konstigt, vi tänker och tycker ju inte lika hela tiden.
Ibland blir det fel och vi behöver be om förlåtelse. Hörde för ett tag
sedan uttrycket ”göra förlåt”, jag tycker att det är fint uttryckt. Vi
människor har olika lätt att använda orden. Det är ibland väldigt svårt
att säga förlåt, då kanske det är lättare att ”göra förlåt”. Å andra sidan
kanske en del säger förlåt för lätt, utan att mena vad de säger. Då kan
det vara bättre att ”göra förlåt”.
Att på olika sätt be om förlåtelse är att
ta ansvar för sina handlingar och att försöka gottgöra det man gjort.
Det är inte något konstigt, vi tänker och tycker ju inte lika hela tiden.
Ibland blir det fel och vi behöver be om förlåtelse. Hörde för ett tag
sedan uttrycket ”göra förlåt”, jag tycker att det är fint uttryckt. Vi
människor har olika lätt att använda orden. Det är ibland väldigt svårt
att säga förlåt, då kanske det är lättare att ”göra förlåt”. Å andra sidan
kanske en del säger förlåt för lätt, utan att mena vad de säger. Då kan
det vara bättre att ”göra förlåt”.
Att på olika sätt be om förlåtelse är att
ta ansvar för sina handlingar och att försöka gottgöra det man gjort.
fredag 13 februari 2009
Inspirationsmänniskor
Kommer precis från ett möte med två kollegor, fantastiska människor. Mina tankar snurrar runt det viktiga att omge sig med människor som ger inspiration och glädje. Vad viktigt det är!
Att få bolla tankar med några som är fulla av energi, kloka tankar och inspiration det är en gåva! Jag tror att det bidrar till att man kan göra ett mycket bättre jobb. Jag känner mig stark och glad och sugen på att jobba efter att ha träffat dem. Det finns energitjuvar och det finns människor som bara ökar energin när man möts. Det gäller att se till att träffa flest inspirationsmänniskor, att det finns ett team av kompetenta människor runt en med jämna mellanrum. Tack Susanne och Åsa för alla era goa kloka tankar och all den sprudlande energin som omger er! Ni är fantastiska!
Passa på att söka upp några inspirationsmänniskor i helgen eller nästa vecka...
Att få bolla tankar med några som är fulla av energi, kloka tankar och inspiration det är en gåva! Jag tror att det bidrar till att man kan göra ett mycket bättre jobb. Jag känner mig stark och glad och sugen på att jobba efter att ha träffat dem. Det finns energitjuvar och det finns människor som bara ökar energin när man möts. Det gäller att se till att träffa flest inspirationsmänniskor, att det finns ett team av kompetenta människor runt en med jämna mellanrum. Tack Susanne och Åsa för alla era goa kloka tankar och all den sprudlande energin som omger er! Ni är fantastiska!
Passa på att söka upp några inspirationsmänniskor i helgen eller nästa vecka...
måndag 9 februari 2009
Du är bra på att vara du!
Vissa saker i vårt liv behöver vi ändra på, så är det för alla. Det kan handla om kost, motion, aktiviteter, stress eller något annat. Det finns massor av tips, trix, böcker och kurser om hur vi ska förändra oss och vårt beteende.
Att ändra sig kräver oftast att man gör någonting, en ansträngning. Man måste vara i rörelse, på väg javisst, men det finns nästan alltid olika vägar till målet. Stenhård diciplin är sällan motiverande i längden. Trixet är att ta den roligaste vägen till sitt mål. Ja, nummer ett är ju faktiskt att ha ett mål, ett önskat tillstånd, något man vill. Sedan behöver man ta sin egen väg dit. Det är så lätt att fastna i fällan att ta någon annans väg till målet. Vår egen väg hittar sin plats i vad vi vill, våra gåvor, talanger, vår egen personlighet.
Att ändra sig kräver oftast att man gör någonting, en ansträngning. Man måste vara i rörelse, på väg javisst, men det finns nästan alltid olika vägar till målet. Stenhård diciplin är sällan motiverande i längden. Trixet är att ta den roligaste vägen till sitt mål. Ja, nummer ett är ju faktiskt att ha ett mål, ett önskat tillstånd, något man vill. Sedan behöver man ta sin egen väg dit. Det är så lätt att fastna i fällan att ta någon annans väg till målet. Vår egen väg hittar sin plats i vad vi vill, våra gåvor, talanger, vår egen personlighet.
torsdag 5 februari 2009
Värderingsövningar
Det krävs att man jobbar med värderingar för att det man jobbar med ska kunna kallas en värderingsövning!
I många material säger man sig jobba med värderingsövningar så snart man använder sig av speciella metoder, "Heta stolen" till exempel. Metoden är riktigt bra för att skapa bra samtal i de flesta grupper och det blir säkert jättefina samtal i många av de grupper där man säger att man ska jobba med värderingar och ändå inte gör det, det är inte det jag vänder mig emot!
Det är skillnad på en värderingsövning och en undersökning. Fick i min hand en lärarhandledning från Friends (som för övrigt gör många bra saker!) Den innehåller förslag på frågor att diskutera i klassen efter att ha sett en teaterföreställning. Sedan föreslås också Värderingsövningen "Heta stolen". Det är inte fel på påståendena i sig men till exempel: "Sätter du dig bredvid någon som ofta är ensam?", "Har du sett mobbning någon gång?" eller "Hjälper du till med disken hemma?" är inte några värderingar och kan inte sägas ingå i en värderingsövning!
När man konsturerar en värderingsövning kan det vara bra att göra påståendena i tredje person. Då ger man eleverna möjlighet att välja hur mycket av sig själva de vill lägga in. En värderingsövning är inte en undersökning av hur många i klassen som har gjort det ena eller det andra, aldrig en undersökning av elevernas erfarenheter!
"Man hjälper den som är ensam genom att sätta sig bredvid den ibland." skulle kunna vara en variant. Då kan man diskutera om det är ett bra sätt eller inte, och man kan vara med i diskussionen även om man själv aldrig vågat sätta sig bredvid någon som ofta är ensam.
Värderignsövningar är på modet, men allt som kallas värderingsövningar är inte värderingsövningar. Allt som man gör är inte heller bra för att man säger sig jobba med värderingsövningar! 2001 var jag på studiebesök i en kommun som "kommit långt" med förebyggande arbete i skolan. De använde sig bland annat av värderingsövningar och vi fick vara med under ett klassbesök, jag tror att det var i en åk. 5. I avslutningen av lektionen tog hon som ledde övningarna fram alla barnen och så skulle de ställa sig till höger eller till vänster beroende på vad som passade in på dem själva. De här 11-åringarna skulle ställa sig till höger om de "kysst någon med öppen mun" och till vänster om de inte gjort det... framför hela sin klass! Det var mycket fniss i barngruppen och i stunden blev jag nog mest förvånad, men i efterhand får jag fullständiga rysningar! Vet inte om det var mest pinsamt för dem som kysst någon eller för dem som inte gjort det. I alla händelser var det pinsamt för alla! Det är inte en värderigsövning, det är närmast ett kränkade övergrepp!
I många material säger man sig jobba med värderingsövningar så snart man använder sig av speciella metoder, "Heta stolen" till exempel. Metoden är riktigt bra för att skapa bra samtal i de flesta grupper och det blir säkert jättefina samtal i många av de grupper där man säger att man ska jobba med värderingar och ändå inte gör det, det är inte det jag vänder mig emot!
Det är skillnad på en värderingsövning och en undersökning. Fick i min hand en lärarhandledning från Friends (som för övrigt gör många bra saker!) Den innehåller förslag på frågor att diskutera i klassen efter att ha sett en teaterföreställning. Sedan föreslås också Värderingsövningen "Heta stolen". Det är inte fel på påståendena i sig men till exempel: "Sätter du dig bredvid någon som ofta är ensam?", "Har du sett mobbning någon gång?" eller "Hjälper du till med disken hemma?" är inte några värderingar och kan inte sägas ingå i en värderingsövning!
När man konsturerar en värderingsövning kan det vara bra att göra påståendena i tredje person. Då ger man eleverna möjlighet att välja hur mycket av sig själva de vill lägga in. En värderingsövning är inte en undersökning av hur många i klassen som har gjort det ena eller det andra, aldrig en undersökning av elevernas erfarenheter!
"Man hjälper den som är ensam genom att sätta sig bredvid den ibland." skulle kunna vara en variant. Då kan man diskutera om det är ett bra sätt eller inte, och man kan vara med i diskussionen även om man själv aldrig vågat sätta sig bredvid någon som ofta är ensam.
Värderignsövningar är på modet, men allt som kallas värderingsövningar är inte värderingsövningar. Allt som man gör är inte heller bra för att man säger sig jobba med värderingsövningar! 2001 var jag på studiebesök i en kommun som "kommit långt" med förebyggande arbete i skolan. De använde sig bland annat av värderingsövningar och vi fick vara med under ett klassbesök, jag tror att det var i en åk. 5. I avslutningen av lektionen tog hon som ledde övningarna fram alla barnen och så skulle de ställa sig till höger eller till vänster beroende på vad som passade in på dem själva. De här 11-åringarna skulle ställa sig till höger om de "kysst någon med öppen mun" och till vänster om de inte gjort det... framför hela sin klass! Det var mycket fniss i barngruppen och i stunden blev jag nog mest förvånad, men i efterhand får jag fullständiga rysningar! Vet inte om det var mest pinsamt för dem som kysst någon eller för dem som inte gjort det. I alla händelser var det pinsamt för alla! Det är inte en värderigsövning, det är närmast ett kränkade övergrepp!
måndag 2 februari 2009
Det är omöjligt!
När jag på min tid ville ha splitterfritt glas i våra bilar, tillkallade jag inte mina experter. De hade alltför många skäl till att det var omöjligt att tillverka sådant. Nej, jag sände bud efter en ung pojke som inte visste att det inte gick. Så fick jag mitt glas.
(Henry Ford)
(Henry Ford)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)