Viktiga tankar om ADHD-diagnoser. Jag känner inte igen att mina skolor skulle vänta på en diagnos innan en elev får hjälp och stöd i skolan. Det känns bra, men för övrigt finns det mycket att fundera vidare på. Verksamhetschef slår larm efter ADHD-explosion

Våren är på gång!

Bra inlägg om vikten av förebilder av författaren till Eva och Adam, Johan Unenge. Från Sydsvenskan:
http://www.sydsvenskan.se/asikter/pappor-fatta-mod-och-ta-samtalet-med-era-soner-om-vikten-av-lasning/

"Jag vet att det är jobbigt. Kanske har du inte tänkt att det skulle vara nödvändigt, nu med all ny teknik och allting. Världen är ju så mycket mer tillgänglig nu. Annat var det när vi växte upp. Och kanske tänker du att just din kille ska fatta det här av sig själv. Men det verkar inte som om det går av sig själv. Och inte verkar det som om skolan riktigt förmår berätta det där på ett sätt att det går in. Tjejerna har inte alls det här problemet. De verkar fatta. Det tydligaste beviset på det är den totala kvinnodominansen på så gott som samtliga högskoleutbildningar.

Kopplingen mellan läsvana och bra betyg är det ingen, alltså ingen, som ifrågasätter. Ändå står vi där och hejar på killarna när de spelar fotboll, kommer med förslag på laguppställning, introducerar våra killar i vårt fotbollslags hela rika universum. Vi kör dem till träningen och säljer alla deras salamikorvar som klubben kräver. Allt detta gör vi. För våra killars skull. Vi kan till och med sträcka oss till att pedagogiskt förklara sambandet mellan karaktär och resultat. Att träna fast det regnar. Att acceptera att sitta på bänken. Inte kul men danande. ”Allt kan inte vara kul”, får de höra om de tar för mycket för givet.

Men när det kommer till det där med böcker backar vi. Som om vi inte fattar kopplingen. Som att kopplingen mellan träning och resultat var helt bortglömd.

Det är dags för det där samtalet. Om framtiden, om att det kanske är en läsvana som skulle få sonen att prestera ett snäpp bättre i skolan. En vana att varje kväll bli underhållen av skrivna berättelser istället för GTA, Fifa eller WOW. För du behöver inte komma dragande med ”Röda rummet” eller Hemingway. ”Berts dagbok” funkar bra. Det är läsandet i sig som fungerar som värsta träningspasset för din killes hjärna. Men du måste ta mod, knacka på, slå dig ner på sängkanten och prata med den där ryggen som sitter vänd mot dig. Den där killen som nyss var en liten kille du läste godnattsagor för. Nu en människa som är på väg att bli vuxen utan den där läsförståelsen han så väl kommer behöva. De där snabba reaktionerna, de robotliknande rörelserna när han navigerar sitt rymdskepp i universum på en flimrande skärm är inte det som för honom närmare universitetet.
Du får ju räkna med att bli ifrågasatt. Kanske till och med få det tillbakakastat i ansiktet. ”Men vadå, farsan. Du läser ju aldrig böcker?”

Men det finns hjälp att få. På Norra Fäladen startar en bokcirkel. Bara för pappor. Såklart kan man ha en väldig nytta av det som pappa till en tjej också. Och inte minst få tips av andra pappor på hur man ska våga ta det där känsliga samtalet.

Men det måste göras. Det vet vi ju innerst inne. Tusen pappor i Skåne har just fått erbjudandet. Hittills har två hoppat på.

Johan Unenge

Jag har hittat en serie filmer på UR som jag tycker är rätt roliga. Det är sex avsnitt, serien heter ”Hotell Kom som du är.” Bifogar länkar till filmerna, de är knappt 10 minuter långa. Jag har inte sett alla men de jag kollat på känns bra. Det står att de är för lågstadiet men jag tänker att man kanske kan få ut minst lika mycket av dem när man är lite äldre och kan dra mer paralleller till verkligheten.

Om serien
En slå-i-dörrar-fars på temat tolerans! Hotell "Kom som du är" har som affärsidé att välkomna människor. Problemet är bara att ägarinnan, fru Nott, inte vill ta emot gäster som avviker från hennes norm. Och det gör nästan alla. På grund av detta står hotellet nu inför konkurs och rivning. Hotellets möjliga räddning är praktikanten Hygglo som välkomnar gästerna bakom ägarinnans rygg. Syftet med serien är att skapa en diskussion om fördomar och intolerans. Vad uppfattar vi som olikt? Och hur olika tillåter vi andra människor att vara oss själva?

Hotell Kom som du är: Ett förord till dig som pedagog
http://www.ur.se/Produkter/173000-Hotell-Kom-som-du-ar-Ett-forord-till-dig-som-pedagog

Hotell Kom som du är: Han är ok, för honom känner jag!
http://www.ur.se/Produkter/171844-Hotell-Kom-som-du-ar-Han-ar-ok-for-honom-kanner-jag
Hotell Kom som du är: Det är ju inte normalt!
http://www.ur.se/Produkter/171843-Hotell-Kom-som-du-ar-Det-ar-ju-inte-normalt
Hotell Kom som du är: Kan de inte vara som oss andra?
http://www.ur.se/Produkter/171842-Hotell-Kom-som-du-ar-Kan-de-inte-vara-som-oss-andra
Hotell Kom som du är: Jag som är så tolerant!
http://www.ur.se/Produkter/171841-Hotell-Kom-som-du-ar-Jag-som-ar-sa-tolerant
Hotell Kom som du är: Jag har inget emot dem, men...
http://www.ur.se/Produkter/171840-Hotell-Kom-som-du-ar-Jag-har-inget-emot-dem-men
Hotell Kom som du är: Det vet man ju hur morötter är!
http://www.ur.se/Produkter/171839-Hotell-Kom-som-du-ar-Det-vet-man-ju-hur-morotter-ar

Vårens nyheter! EQverkstan i samarbete med Argument förlag!

Karibo är ett material för barnverksamheten, exempelvis kyrkans miniorträffar. Detta är sjätte och sista delen, med 20 träffar för en ny vårtermin. Träffar med påsktema är inkluderade. Materialet ger förslag till 20 träffar. Det skulle bli fyra delar men materialet blev så uppskattat att det blev två häften till! Karibo del 6 Roligt, roligt!!!

Om Barnperspektiv och vuxenperspektiv

Första dagen på en hel vecka som jag jobbat på EQverkstan. Härligt att få sätta sig vid datorn! :-)
Efter veckan som gått har mina tankar den här förmiddagen snurrat omkring att vi behöver vara mer rädda om varandra och att allt skulle bli så mycket bättre om vi tänkte och pratade gott om varandra. Så här har jag tänkt:

Jag tror att vi kan lära oss en hel om HUR vi kan vara rädda om varandra och hjälpa varandra att skapa världens bästa skola genom att tänka utifrån perspektivet barn/vuxna. Det är nämligen inte så stor skillnad på barn och vuxna som vi ibland tror... Barn och vuxna vill bli omtyckta. Barn och vuxna mår bra av att bli sedda för de bra saker de gör. Barn och vuxna vill bli behandlade respektfullt. Barn och vuxna vill göra ett bra jobb. De flesta barn och vuxna har ganska bräcklig självkänsla.

När vi ska hjälpa och stötta ett barn tror jag att vi kan ha hjälp av att fundera utifrån hur vi själva skulle vilja bli bemötta. Framför allt är det viktigt att skapa en bra relation. Det är svårt att ta till sig kritik och korrigering av någon man inte respekterar och gillar. Försöka hitta samarbetslösningar, jobba tillsammans mot målet, förutsätta att eleven vill göra ett bra jobb, tänka på att om det går försöka ge beröm när andra hör men tillsägelser när andra inte hör, försöka göra allt respektfullt, inte prata över huvudet på eleven, visa att vi bryr oss etc. Listan kan göras hur lång som helst på saker som vi vuxna skulle tycka var viktigt om det var vi som var elever. Lätt i teorin men svårt när man är stressad eller är mitt i en besvärlig arbetssituation.

Men också tvärtom. Vi som jobbar för att ha barnperspektiv behöver på samma sätt tänka att vi bemöter vuxna, kollegor och andra yrkeskategorier på samma genomtänkta sätt som förhållningssättet vi tänker är så viktigt i mötet med barnen. Såklart man kan, och ska, ställa helt andra krav på professionella vuxna än på ett barn. Det är inte alls det jag är ute efter. bland tror jag bara att vi glömmer bort att ALLA människor vill vara omtyckta, och växer av att bli sedda. Inte heller vuxna kan göra ett bättre jobb om de känner sig anklagade, om de inte känner förtroende, om det inte finns någon relation. Ibland tror jag att vi glömmer bort att principerna för barn och vuxna är desamma.

Ja det var mina snurrande tankar den här förmiddagen... Funderar på att göra en övning om hur man säger till på ett snällt sätt, men den har faktiskt inte något att göra med mina tankar här ovan. Det skulle man kanske kunna tro, men den är faktiskt sprungen ur ett helt annat mycket mer konkret sammanhang.
Stor fredagskram till er alla goa barn och pedagoger där ute! // ÅsaMia Alteryd på EQverkstan