Om spegelneuroner

De s.k. spegelneuronerna och deras funktion är ett mycket intressant forskningsområde. Jag läste idag på morgonen en äldre intervju (SvD 15 maj 2007)med den tyske psykiatern och professorn Joachim Bauer som skrivit den populärvetenskapliga boken: "Varför jag känner som du känner – intuitiv kommunikation och hemligheten med spegelneuronerna" (Natur & Kultur). Har tyvärr inte läst boken ännu men den ligger högt på listan över böcker jag vill läsa...

Spegelneuronerna avfyras när vi ser någon annan göra något eller råka ut för något, de är förmodligen grunden för att vi kan känna med någon annan - grunden för empati. Att imitera andra är en grundläggande drivkraft hos oss människor. Vi speglar omedvetet ansiktsrörelser och kroppsspråk hos den vi pratar med. För oss människor räcker det faktiskt med att höra hur någon talar om en handling för att spegelneuronerna ska starta en inre process motsvarande en flygsimulator av händelsen i vår hjärna.

Spegelneuronfenomenet kan kanske förklara vår intiution, de får oss att ana vad som kan komma att ske. Den här intuitiva förståelsen för andras rörelser är viktig inom lagsporter. Människor som känner varandra väl och har en stark känslomässig samhörighet vet ofta vilka ”vägar” den andra tar. Spegelneuronernas bedömning tolkar dock inte alltid situationer korrekt och skyddar oss inte från att göra misstag. Deras bedömningar är blixtsnabba och behöver kompletteras med bedömningar från vår analyserande tankeapparat. Den är tyvärr långsammare. Spegelneuronernas aktivitet störs också betydligt om vi är rädda eller spända och stressade. Då minskar vår förmåga till inlevelse och medkänsla. Sannolikheten att vi gjort en korrekt bedömning av en situation är förstås störst när magkänslan och den kritiska reflektionen kommit fram till samma resultat.

Spegelneuronerna verkar spela en avgörande roll när det gäller kärlek och goda relationer. Hemligheten verkar ligga i att spontant och utan besvär utöva konsten att läsa av den andre och med gester, ord och handling spegla och bekräfta den andre, att öka tilliten.

"Parrelationer i vilka kärleken har tagit slut utmärks av en brist på speglande beteenden", säger Joachim Bauer.

I intervjun får Joachim Bauer berätta hur han tycker att vi ska hålla vår hjärna i trim:

" Jag tycker att vi oftare ska försöka se världen ur andras perspektiv. Vi bör försöka träna våra hjärnor för empati. Ju bättre vi förstår andras motiv desto bättre kan vi svara dem. God medkänsla stärker vår omvärld och ger dessutom ofta än mer tillbaka till oss själva."

I dag blir det Joachims tankar om att hålla hjärnan i trim som får fungera som inspiration till nya EQverkstan-övningar. Det känns som om Livskunskapslektionerna kan vara ett utmärkt tillfälle för hjärnträning i Bauersk tappning.