Ibland tror jag att vi vuxna är så rädda för att inte bli omtyckta att vi pressar barn till att känna sig små och barnsliga, att känna att de inte duger och att de borde vara tuffare och göra mer "farliga" och häftiga saker. Jag tror att vi vuxna gör det här av bästa välvilja OCH för att vi själva är otrygga i vår vuxenroll och inte heller känner oss tillräckligt coola och häftiga...
Det som startade igång mina tankar är förstås "Girl and the city", Täby kommuns shoppingläger för 11-13 åringar.
På denna kommunala kurs för elva- till 13-åriga flickor erbjöds flickorna: "En vecka av hejdlöst frossande i mode och cityliv. Vi besöker Stockholm Fashion Centre, designers, SoFo. NK, Östermalm mm går på spa, gör färganalys och dricker latte varje dag", som annonsen löd, enligt SVT.
Det skulle kunna vara så att de som står bakom kursupplägget har en fantastisk tanke med uppägget, där barnen tillsammans med engagerade och kompetenta fritidsledare får ha roligt och samtidigt får en chans att jobba med de ideal och bilder som vuxenvärlden försöker pressa på sina unga konsumenter. Hoppas att det är så!
I min fantasi handlar det mer om ett oreflekterat försök att bli populära. På samma sätt som jag ibland stött på pedagoger som visar filmer för åldersgrupper långt under filmens åldersgränser med hänvisning till att "de ser på mycket värre saker hemma". En del barn gör det, så är det, det verkar också vara så att det är de barnen som redan är sårbara som far mest illa av till exempel våldsfilmer. Men många barn tittar inte på de här filmerna hemma. Vi proffesionella vuxna som möter barn och unga behöver vara rädda om dem! Vi ska inte vara de som försöker pressa barn till att bli unga vuxna innan de själva har bett om att få bli det. Det sköter de kommersiella krafterna så bra utan vår hjälp!
1 kommentar:
Jag funderar också på vart vi är på väg. Vore det inte bättre att stärka barn och ungdomars självkänsla än att öka på kraven omkring vilka kläder som är "rätt". Det var sorgligt att se på UR:program om självkänsla där tre flickor diskuterade vilka de var med utifrån vilka kläder de hade. Nu legitimerar vi detta tänk med kommunala medel.
Skicka en kommentar