Varför är det så svårt?

Jag vet det så väl. Grejen är att uppmärksamma och premiera gott beteende. I stort såväl som i smått. Att inte låta den som skriker högst få den bästa rollen i rollspelet. Att berömma den som sitter och gör det den ska. Att i mina tillsägelser berätta vad jag vill och inte vad jag inte vill. "Jag vill att du sitter på din plats!" istället för "Gå inte omkring i klassrummet! Jag vet att det har effekt.

Ändå tänker jag nästan varje gång jag jobbat i klass att "nästa gång ska jag bli bättre på att uppmärksamma det beteende jag vill se". Det är så mycket lättare att hugga på dem som inte gör det de ska, att ge dem all uppmärksamhet. Jag tror att en anledning till det är rent biologisk. Vår hjärna uppmärksammar det som inte passar in i mönstret. Det som skiljer ut sig från det förväntade. Det gör att vår uppmärksamhet automatiskt riktas mer mot dem som stör och inte gör det de förväntas göra. Därför får vi hela tiden arbeta aktivt med förhållningssättet att uppmärksamma gott beteende. Givetvis måste vi säga till dem som stör, men det tror jag att vi av nödvändighet gör varesig vi är bra eller dåliga på att i första hand lägga krut på att berömma det vi tycker är bra. Nästa gång, då ska jag göra det här bättre...

Du känner dig själv och din grupp!

Lita på det du känner. Alla barn i åldern 6 – 12 år i Sverige gillar självklart inte samma övningar och lekar. Du känner din grupp och vet vad som brukar fungera och inte. Du är unik som pedagog, använd dig av övningar och lekar som du själv gillar. Det märks när du leder övningen och resultatet blir mycket bättre!

Var ändå inte rädd för att någon gång emellanåt prova en övning som du känner dig lite osäker inför, men prova inte på skolans mest utmanande klass! Hörde någon säga att man ska ”bita där det är mjukt” – en klok tanke. Det vill säga, prova sådant som du inte känner dig riktigt säker på i grupper där du känner dig trygg och bekväm.

Lycka till!

ägg eller persika

Var på konfirmation igår i Lidingö Missionskyrka då en släkting konfirmerades. Konfirmanderna höll i stora delar av Gudstjänsten och gjorde det jättebra. Bland annat hade de en betraktelse över ett ägg och en persika.

Ägget putsade på sitt hårda fina skal och brydde sig bara om det som var på ytan. Så kom det en taskig kommentar och ägget åkte i golvet så den hårda snygga fasaden gick i kras. Persikan däremot hade inte något hårt skal, men däremot en hård kärna som inte ändrade sig även om skalet fick några törnar. Budskapet var att inte fokusera enbart på ytan utan istället växa i sitt inre.

Tack alla konfirmander och ledare, och tack Sebastian (med föräldrar) för den fina festen efteråt!

Om empati

Förmåga till empati finns inbygt från början i det lilla barnet. Det utvecklas dock inte automatiskt. Barnet utvecklar till stor del sin empatiska förmåga genom modellinlärning. Det lilla barnet ser hur vi vuxna hanterar varandra i vardagliga situationer. Barnet i skola och förskola ser på vilket sätt vi pedagoger säger nej till någon som ber oss om något. Hemma iaktar de hur vi förhandlar och kompromissar när vi i familjen ska bestämma vilken TV-kanal vi ska titta på eller vilken film vi ska hyra till helgen. Hur vi agerar för att visa att vi bryr oss om varandra.

Förutom genom modellinlärning växer den empatiska förmågan genom att den uppmuntras. På samma sätt som man förstärker allt önskvärt beteende genom att uppmärksamma det och genom uppmuntran. Vi människor växer när andra ser bra saker som vi gör. Då vill vi göra mer av det.

Om att misslyckas

Det enda sättet att vara säker på att inte misslyckas är att aldrig försöka. Ingen vill misslyckas men alternativet, att aldrig försöka, gör oss missmodiga och begränsar oss och våra drömmar. Ta ett steg mot dina drömmar, även om du skulle misslyckas får du nya erfarenheter och lär dig nya saker.